Det är nästan så att jag ger upp snart. Det känns som om du har punkterat mina lungor och att luften sakta pyser ut. Jag drunknar i vattenpölarna på asfalten eller blåser ut till havs med sommarvindarna. Men jag försöker. Jag låter mina öron bada i bra musik, låter mina ögon glittra ändå. Jag försöker att vara den jag alltid velat vara. Laga och lappa med tejp och klister. Hittills har det gått bra. Snälla, låt det fortsätta så.
Jag ska inte vända mig om och se tillbaka.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment