För att vara Göteborg blev det en tidig hemgång från dansgolvet. En tidig och billig kväll. En Staropramen á 45 kronor samt inträde på 20 kronor var det enda som spenderades pengar på. Jag hade glömt hur tokigt roligt man kan ha här tillsammans med allt mitt folk. Och kvällen igenom har jag lett så mycket att jag har träningsvärk i käkarna.
Trots regn är det ljummet ute och det var skönt att känna vinden mot kinderna i min nattpromenad. När jag passerade vår lilla nära dig butik stod det på en löpsedel: "Sju av tio tjejer rädda för att gå hem själva om natten". Det är inte så att jag ständigt går runt och oroar mig för att något ska hända. Men visst kastar man ett vakande öga över axeln och tänker till under sin nattpromenad. Jag går aldrig i närheten av parkerade bilar längs med gatan. Jag håller alltid nycklarna i ett järngrepp mellan fingrarna. Jag sitter alltid längst fram i vagnen för att på så sätt vara sist ut och slippa ha någon bakom mig. Jag går aldrig om någon som går framför. Jag har alltid mobilen på ett lättillgängligt ställe. Och jag ser alltid till att stämma av med vänner. Om någonting händer är det inte jag som är oansvarig eller får skylla mig själv.
Men jag har varken tid eller ork för att ständigt gå runt och känna mig rädd.
08 July 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment