Om sömn

Just som brownien var uppäten och jag lagt mitt huvud på kudden och slumrat till så ringer mobilen. Vanligtvis har jag alltid ljudlös, men hade glömt att stänga av ljudet inatt. Det är få gånger man är så virrig som just dessa stunder. Rösten frågar lite lätt om jag sov och jag ger personen svaret "nejdå, inte alls". Varför kan man aldrig erkänna att "ja, jag hade preciiiiis somnat och sov som en sten".

När jag lagt på, satt mobilen på ljudlöst och la huvudet på kudden igen börjar jag fundera;

vem var det som ringde?

vad sa jag egentligen till personen?

och visst sjutton hade jag sovit när det ringde?

Sedan börjar allt klarna. Jag drog mig upp ur sängen, bäddade min extramadrass, tände i hallen, låste upp dörren och slängde mig i sängen och somnade. Jag vaknade inte igen förrän Carro släckte ljuset och kröp ner i den nybäddade extrasängen. Vi vaknade tolv.

Nu ska jag äta frukost.