Att nätverka

I natt vaknade jag och trodde bokstavligen att jag skulle dö i någon okänd åkomma. På akuten hejar läkaren på mig och frågar hur jag hade det i Thailand. För veckorna innan Thailand hade jag nämligen stukat bröstmuskulaturen. Ja-a-då, man kan visst stuka bröstmuskulaturen. Jag förklarar för läkaren att jag nästan dör av mina okända magsmärtor och han klämmer och känner och ställer massa frågor. Han konstaterar att åkomman inte är så speciellt okänd.
- Dricker du mycket alkohol?
- Nää...
- Bara lagom med alkohol så att säga? Och jag nickar (och drömmer mig tillbaka till den goda champangedrinken på Tranquilo i fredags)
- Äter du nån medicin?
- En kur penicillin för ett par veckor sedan. Och läkaren antecknar.
- Vad jobbar du med?
- Kontor. Länsstyrelsen. Fast jag är mitt emellan två jobb så att säga...
- Mhm. Så du är stressad?
- Ja, det kan man nog säga...
- Hur länge har du haft det så?
- Sen november...
- Ok. Ja, du dör nog inte i alla fall. Det är förmodligen stress som orsakar kraftig magkatarr och en släng av magsårsvarning.

Jag nickar och vrider mig lite i en smärtattack. Sen får jag dricka bedövningsgel som smakar så långt ifrån mumma man kan komma och hela munnen, matstrupen och magen bedövas. En obehaglig men ack så välkomnande känsla.

Jag tar det här med att nätverka på allvar och nästa gång vi ses, läkaren och jag, så kan vi säkerligen avancera vårt samtalsämne till att prata om vädret kanske?