Filmen jag väntat på ett halvår: Låt den rätte komma in

För nittiofem kronor kan man gå på bio. Hutlösa priser nuförtiden. Jag minns då det kostade betydligt mindre, och det var inte så längesedan som man kan tro. För nittiofem kronor biljetten knatade jag och O iväg till filmatiseringen av en av mina favoritböcker; Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. En film som jag har väntat på ruggigt länge och en film som jag har byggt upp skyhöga förväntningar om (läs här). Det skulle jag inte ha gjort.

Man kan inte säga annat än att filmen är vacker. För det är den, helt och fullt och alldeles sant. Bara snön gör det näst intill värt att betala nittiofem kronor. Fotot av filmen är dock det enda som jag känner lever upp till mina förväntningar. Och det är förmodligen fotot som får recentionerna att hylla filmen och betygen att stiga. Mina tappra förväntningar klamrade sig fast genom halva filmen då jag slutligen insåg att det jag satt och väntade på i biomörkret inte skulle komma och sakta men säkert tog en besviken känsla förhoppningarnas plats.

O har inte läst boken, vilket jag tycker är synd och skam. Men efter att jag lovordat boken så till den milda grad så hade han inget annat val än att följa med på bio, trots skockande skratt när jag sa att det är en svensk vampyrfilm. Men har man inte läst boken så är det svårt att förstå hur hela filmen hänger samman. Den röda tråden har på något vis gått förlorad i det vackra fotot och O satt som ett frågetecken filmen igenom. Jag förstår självklart att det är svårt att göra en film lika detaljerad som boken, men jag fick känslan av att manusförfattaren endast läst fragment från boken och valt att skildra någon sida här och någon sida där. Flertalet scener med lösryckt handling hade lätt kunnat skalats bort för att ge filmen lite mer tyngd åt en sammanhängande handling. Och varför i all världen var det femtonårsgräns? Allt det där lite otäcka och mystiska som boken innehåller är, till min stora sorg, som bortblåst.

Och en annan grej. De första nio sekunderna på trailern...jag såg filmen för mindre än fyra timmar sedan, men jag har då inget minne om några sådana scener. Va va va?! Tyvärr så har alla filmens godbitar plockats ut och avslöjas redan i trailern...

Nee-ejjj... Åååh, jag tycker det var så synd! För jag har verkligen gått och sett fram emot filmen olidligt mycket och jag känner mig snuvad på det mesta.

Men jag är inte den som är sån. Bara för att jag tycker att de totalt misslyckats med att skildra boken så betyder inte det att inte är värd att se. Se den för snön om inte annat...