Måndagens gråskala

Utanför fönstret regnar och blåser världen bort. Till och med fåglarna verkar ha lite svårt att flyga och liksom vinglar i luften. Telefonen har inte ringt på hela dagen, förutom en vänlig tandsköterska som ringde och berättade att tandläkaren blivit sjuk och undrade om det gick bra att skjuta fram tiden...en månad. Självklart förstår hon inte vilken metal förberedelse det har varit för mig de senaste två veckorna då jag laddat inför morgondagens (nu inställda) besök. Och självklart ska hon inte heller behöva förstå eftersom en normal vuxen människa inte ska ha några problem med det hela. Men jag säger "ja-a-då, inga problem...om en månad då...ja...tack! heeej", precis som om det inte rör mig i ryggen. Egentligen gör det det. Jag hade velat kunna bocka av "att gå till tandläkaren" från min milslånga "att-göra-lista", få saken ur världen och slippa tänka på det mer. Men även tandläkarmänniskor är tillåtna att bli sjuka emellanåt (I guess...) och jag ska då alltid vara så förbaskat käck och trevlig hela tiden.

Egentligen så vill jag inget hellre än att kura ihop till en liten boll. En ilsk liten boll med taggar. Helt utan anledning bör nämnas. Men det skulle inte passa sig så bra så länge jag sitter på kontoret. Så jag äter satsumas och dricker te medan jag knåpar med mina kartor istället. Jag skyller på vädret. På världen som regnar och blåser bort utanför mitt kontorsfönster. Och på att det är måndag.

Det är nog egentligen inte en så tokig dag. Bara en aning grå och taggig. Sånt som går över.