Om högklassig lördagsunderhållning

Lördagsunderhållningen på televisionen är under all kritik. Tacka vettja förr i tiden då alla familjer i hela Sverige bänkade sig framför "Det kommer mera" och "Kär och galen". Vinjetterna klingar fortfarande klara toner i minnet; "Kär och galen! (ding dong)...klockor börjar ringa (hm, hm...nåt jag inte kommer ihåg) tusen eldar börjar brinna. Det finns bara du och jag, och ingenting är längre som förr. Kär och galen!". Antingen var det så att dåtidens lördagsunderhållning höll betydligt högre klass än dagens... Eller så var det bara så att jag inte var större än en tesked, äldre än en maskrosknopp och inte fick kolla på mer spännande program än just harmlösa familjeprogram. Så kan fallet vara...

Följande dialog förekom under gårdagskvällen. Tryckarn* hade stannat vid World Championship i Boogie Woogie, direktsänt från Varberg. Det verkar inte vara någon stor entusiasm kring sportevanemanget. Sporthallen är avdelad på mitten och publiken är glest befolkad och applåderna näst intill ohörbara. Vi tycker lite synd om de tävlande paren i glänsiga trikåer á la 80-tal:

O: Vi har inget liv...
Jag: Vadå? Vad menar du?
O: Det här...
Jag: Men, det är ju faktiskt lite kul?
O: Ja, det är just det...
...
Jag: Jag gillade inte det ryska paret.
O: Nä, jag håller på det sista. De hade höga, synkade kickar och mycket mer kontroll än de andra.
Jag: Är det slut redan?
O: Det var ju bara sju tävlanden...ska vi byta kanal?

Lördagsunderhållning, ja. Hrm...


* Fjärrkontroll