Såsom en söndag i oktober

Klockan är alldeles-för-tidigt-för-att-gå-upp-en-söndagsmorgon. Som vanligt. Det finns en ambition inom mig som vill baka bullar och koka marmelad för att sedan kunna servera O frukost på sängen som den perfekta flickvän jag är. Men istället sitter jag här i soffan, tittar ut på den regnhärjad hösthimlen och lyssnar till tystheten. Det är ganska mysigt det också, men inte så värst produktivt.

Egentligen borde jag vika tvätt. Och kanske skyffla undan allt skräp från bord och golv. Jag skulle kunna knata iväg till affären när den öppnar. Eller vattna mina ledsna blommor. De behöver nog näring, men jag kommer mig aldrig för att köpa någon näring. Fast egentligen behöver de nog planteras om helt och hållet; meterlånga rötter har lyckats leta sig ut genom plastkrukornas hål i desperat jakt på något att livnära sig på. Förgäves, för det enda rottopparna möter är en hård och kall ytterkruka. Det kanske är det som är veckans söndagsprojekt; omplantering av krukväxter. De skulle säkerligen få tillbaka sin gröna färg då istället för den "mesgula" som de nu har, stackarna. Ibland önskar jag att jag ärvt lite av syrrornas och mors gröna fingrar. Men istället vet jag inte ens var man hittar jord att köpa såhär på höstkanten (i Göteborg bör tilläggas!).

Alternativt så sitter jag bara här, nerkurad i soffan under en filt, dricker tranbärste och tittar på en film medan regnet smattrar på fönstret. Precis så som söndagarna ska vara.