Stålmannen fick förhinder, så det blidde inget fiskande. Istället har jag suttit de senaste timmarna på kaffekalas. Och då menar jag kaffekalas med riktiga kakfat, bakelser och sockerskål. Farfars syster och hennes dotter (dvs pappas kusin) hade roadtrip och hälsade på. Jag brukar alltid knorra lite missbelåtet då jag blir medtvingad på baluns som detta, men jag måste säga att det var riktigt trevligt (vuxet, eller hur?).
Tänk så mycket släktingar man inte har en susning om. Tänk vad många intressanta, tragiska och komiska livsöden människor har. Jag var fashinerad över hur mycket minnen som diskuterades, varpå jag börjar tvivla på att min hjärna fungerar som den ska. Rymmer verkligen min hjärna lika mycket minnen? Minnen om platser, ting och människor?
11 June 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment