Köksmoral

Som de tre hungriga, blonda, svenska flickor vi var (i förmiddags) gjorde vi taccopaj till lunch. Allt var frid och fröjd och pajen stod i ugnen (som VI värmt upp) och väntade på oss. Trodde vi. När vi kom ut i köket för att ta ut pajen står den på bänken ovanför...med osmält ost. I köket står en väldigt överviktig engelsk brutta och tittar på oss och sedan på pajerna och kläcker sedan ur sig;

"The oven was off and your pie was in there. So I turned the oven on again, took out your pie and put my own food in there"

Ehm? Logiskt? Bullshit heller. Ugnen VAR på. Vi hade ju för sjutton gubbar gräddat pajskalet i 200 grader innan. Och det tar inte speciellt lång tid för lite cheddarost att smälta, varpå hon måste tagit ut pajen så fort vi satt in den och lämnat rummet. Ska man analysera hennes intelligenta ugnskommentar så ligger det ett förväntat uns av tacksamhet i orden. Menar hon alltså att vi ska vara tacksamma för att hon vridit upp graderna på ugnen igen?

Fanny påstår att det hon sa var en metafor för;

"I'm fat, I'm hungry and I need the oven more than you"

Jag efterlyser lite hyffs i det här landet.