I Kirsten Dunst skor

För att vara en ytterst liten håla mitt ute bland berg och dalar, finns det en ytterst överdimensionerad biograf. En stor, närmare gigantisk, byggnad som definitivt ser mindre ut utifrån än vad den är innuti. Det var nästan så att Ikeas pilsystem borde införas. Utan att ha sett de två första filmerna kastades jag in i handligen till Spiderman 3 med en kort resumé:

...Pojke blir biten av spindel. Pojke förvandlas till superhjälte. Hjälte är förälskad i flicka. Hjälte gör allt för sin flicka samtidigt som han räddar resten av världen...

Jag tänkte filmen skulle peppa mitt något nedstämda humör lite granna, men istället kom jag på helt andra tankar:

...tänk att få vara i Kirsten Dunst skor för ett litet litet tag, bli räddad av superhjältar och fortfarande vara supersnygg trots lite kidnappningar, explosioner och fall från femhundra meters höjd. Inte så mycket som en hårslinga ligger fel och med tårblänk i ögonvrån lindas superhjältarna runt lillfingret...

Nåja. Nu är det ju så att jag tillhör de vanligt dödliga, och tyvärr gör nog alla andra också det. Jaha. Så var det slut på det roliga.

Att gå på bio är klart underskattat. När jag kommer hem ska jag börja mitt nya bioliv.