"I feel like praying for a while"

Utflykt till Liverpool.

En kuslig stad det dära, men övergivna hus, krossade rutor och igenbommade dörrar. Men den har sin charm. Hur som helst var det trevligt att göra en dagsutflykt och se något nytt.

Vi har vandrat i ösregn. Och i kyla. Och i stormvindar. Vilse och på bakgator som inte är till för turister kan anas (för vem av oss är egentligen en given kartläsare?). Utmattade tog vi oss ändå fram till den stora katedralen (vi körde utkikstaktiken och gick mot det högsta tornet vi kunde se) som visar sig vara stängd. Det var vad vi alla stenhårt trodde på medan vi försökte bryta oss in genom kyrkportarna, allt för att söka lite värme och torka till en aning. Fanny-honey kläcker den klockrena kommentaren;

"I acually feel like praying for a while"

Nu var det så att katedralen var öppen. Vi stod bara på fel sida av kyrkan och tyckte synd om oss själva. Som dränkta katter gör vi entré och torkar till för några minuter under handtorken inne på damernas.

Och så fortsätter äventyret på gatorna av Liverpool. Men det är en annan historia.