Att knyta ihop en säck

Jag befinner mig någonstans mellan total eufori över att fri fri fri och hjärtskärande hemlängtan. Det är dags att knyta ihop säcken, skapa sig ett slut och koppla minnen till bilder. Två veckor. Två veckor kvar nu. Men i denna sekund längtar jag bara hem. Kanske hinner jag ändra mig mot slutet av alla ord. Kanske.

Det som har varit söndertrasat har jag försökt pussla ihop under några månaders tid. Vuxenpussel. Precis som alla prylar från Ikea. Och alltid är det någon liten mutter som saknas. Jag har ännu inte kommit till botten av påsen, jag vet ännu inte om det saknas någon skruv eller träplugg i min själ. Men även om det gör det, så kan man säkert hämta ut nya i reklamationsdisken.

Det var fint att blicka ut mot bergen i Snowdonia, det var vackert att sitta i en bil genom det böljande landskapet. Det är definitivt något jag fyller min säck med innan jag knyter ihop den hårt och checkar in den på flygplatsen. Nästa gång vi ses är det minnen. Men det ska fyllas och knökas ner lite till. Precis som Pick'n'mix muggarna. Man måste packa väl och strategiskt. Fylla ut varje litet utrymme med det lilla goda.

Två veckor kvar nu. Och innan jag knyter ihop min säck ska jag koppla minnen till bilder och ord till hjärtat.