Att vara biljarddrottning i januarinatten

Den rare Beachboy och jag möttes i Bölet. Där tillbringade vi egentligen tre hela år utan vetskapen om att vi var trevliga och värda att umgås med. Eller jo, jag visste att pojken var rar, men jag tror han såg mig mer som världens tönt. Hur som helst bjöd kvällen på ett kärt återseende av Beachboy. Och han lyckades vända min dag till det rätta igen genom att ta mig ut på en extremt grabbig runda med fotboll, biljard och hinkvis med öl. Och det var absolut trevligt. Jag slog till och med ner några bollar i hålen. Möjligtvis av större tur än skicklighet, men whatever. Jag gjorde min stegvisa karriär som biljardspelare och jag njöt till fullo varenda sekund (de få sekunder jag slog i RÄTT bollar i hålen vill säga - den sista åttan var inte så populär). Men då någon av de testosteronfyllda bollputtarna föreslog att jag skulle flasha Thelma och Louise korsades min gräns och jag mitt humör sjönk nedanför stortånsnivån. Jag tog det hela som en grym förolämpning. Beachboy försökte förklara att det är testosteronfyllda bollputtares sätt att uttrycka sina komplimanger och att de egentligen inte alls menade såsom jag trodde. Men jag köpte inte resonemanget och det hela slutade med att jag traskade hemmåt i januarinatten.

Hur som helst var det väldigt trevligt att återse gamla Beachboy. Särkilt när han i vardagen är slukad av Miamis gator och utan å ä och ö. Snart mycket snart. Och OM jag har pengar så köper jag mig en flygbiljett!

För övrigt så vet jag inte vad jag ska tro eller tycka. Jag vet tydligen ingenting om något. Dumma blåögda flicka!