Där man är

Det är så sorgligt (men samtidigt spännande)!

Vuxenlivet låg i bakhåll och överraskade i sommarkvällens skymning. Nu sitter jag mest på min balkong och undrar hur i all världen allt gick till. Jag vet inte om jag är mest chockad eller om jag är lättad. Kanske är det en mix av känslor som liksom kokar i sommarvärmen. Sommarhettan kanske är mer ett rättvist ord. Gräset torkar bort, träden vissnar, det luktar svavel i luften och mina vänner far åt olika håll. Så även jag. På deltid. Men först har jag ju min sommar i min solstol på min balkong.