En sommarfågels nya fjäderdräkt

Det är en salig blandning av start och slut. Allting har en ände men korven den har två! Vi påbörjar nya äventyr och avslutar gamla, som en gång var ett äventyr men nu känns gamla och förlegade. Vi har tagit steget in i en ny tidsålder. Eller nja, kanske inte riktigt så drastiskt men snart, mycket snart står vi mitt uppe i ett allvar som vi inte känner till.

Jag ska påbörja ett avslut idag. Ännu ett avslut - för att skapa plats åt det nya och okända. Ett avslut av sommar- och extrajobb. Hej då båtbubblan. På söndag natt tar jag steget ut på landgången och livet som sommarfågel flyger sin kos. Jag tar endast med mig det bästa av livet som pirat: ett ölflak, några vinflaskor, flertalet toblerone och några alldeles speciella vänner.

T som i typiskt mig

Solen skiner, sommaren är ääääntligen tillbaka, jag har en ledig vecka och alla är glada. Alla utom jag. Jag kan inte nöja mig med att leva ett lugnt, harmoniskt och hälsosamt liv. Undermedveten finns tydligen en stark längtan efter att sätta knorr på tillvaron med diverse sjukdomar. Efter en blandad gottepåse med piller som knaprades för en månad sedan har min kropp nu bestämt sig för att det är dags för en urinvägsinfektion som grädde på moset. Det är bara att snällt traska iväg till vårdcentralen och säga Hej hej, nu är jag tillbaks. Skulle jag kunna få en liten härlig kartong med penicillin igen? Min kropp gillar antibiotika. Mums.

Jag skulle vilja avsluta lite galant med ett fult ord som ter sig bra i skrift men någon måtta får det väl ändå vara.

En återkomst

Jag sitter och funderar på om jag har någon bra förklaring till varför mitt bloggande tagit en avstickare och att all min inspiration är som bortblåst. Det är relativt enkelt att konstatera att det är lättare att skriva texter i ett bittert och grått tillstånd (självklart med undantag för vissa färgstarka klickar av lyckorus emellanåt). Min inspiration försvann i samband med att gråskalan har tonats ned och ersatts av ett skimmer av pastellfärger. Jag bytte bitterheten mot en tämligen harmonisk tillvaro och med lite sydligare vindar kom ett helt nytt liv och knackade på dörren.

Det är med en bitterljuv känsla jag handlöst kastar mig in i det okända vuxenlivet. Det är som två sidor av samma mynt. Å ena sidan har jag klätt mig i ett pansar av kevlar som ska skydda mig från alla hungriga lejon om jag nu skulle falla ner i lejongropen. Å andra sidan har jag monterat gångjärn där jag kan fästa mina vingar så att jag när som helst kan lätta från orolig mark.

Det var en vacker om än sorglig midsommar. Vi har alla levt i förnekelse under våren och inte brytt oss om det uppenbara avskedet. Istället rusade det på oss från ingenstans och tårarna rullade hejdlöst per automatik. En vänlig hand strök bort mina tårar och förklarade med lika vänlig röst att man faktiskt får lipa när vännerna skiljs åt. "En slank hon hit, och en slank hon dit" - Ingen slinker ner i diket, men åt olika håll slinker vi lite i taget. Fiskar ni upp mig från lejongropen och följer med mig på flygturer från Bollnäs och från Amsterdam?

Där man är

Det är så sorgligt (men samtidigt spännande)!

Vuxenlivet låg i bakhåll och överraskade i sommarkvällens skymning. Nu sitter jag mest på min balkong och undrar hur i all världen allt gick till. Jag vet inte om jag är mest chockad eller om jag är lättad. Kanske är det en mix av känslor som liksom kokar i sommarvärmen. Sommarhettan kanske är mer ett rättvist ord. Gräset torkar bort, träden vissnar, det luktar svavel i luften och mina vänner far åt olika håll. Så även jag. På deltid. Men först har jag ju min sommar i min solstol på min balkong.

Tjitjing!

De senaste dagarna har fått en guldkant av firande. Och om vi redan har firat allt som går att fira hittar vi på ytterligare anledningar till att fira vidare. Min mosters nya mans brors katt har namnsdag idag! Skål! Glada dagar. Varma soliga dagar. Nästan lite fööör varma dagar. Min vita hud bländar mig och skiftar mot svagt rosa. Kanske, om jag har tur, blir det lite gyllene om ett tag och inte fullt så bländade. Jag köpte en solstol igår på Ikea att ställa på balkongen. Jättefin och jättebra. Ännu bättre blir den med ett parasoll bredvid - en skuggstol. Och med ett glas saft med isbitar och sugrör i handen.

Sommar-Åsa har gjort entré!

Doppad i socker

I onsdags klockan 13.38 plockade jag ut min preliminära examen. Klockan 16.01 fick jag mitt första jobb. Lite stolt känner jag mig. Lite stolt, lite fånig och lite skrajsen!
Det ordnar sig med lite socker på. Jag har badat i hela sockerpaket det senaste året.
Nu har sockerchocken fått sitt genomslag!

Att fira något på riktigt

Tre timmar kvar.
Klockan elva noll noll tar jag steget ut i vuxenlivet och lämnar det välbekanta för det okända.
Då tar jag "studenten på riktigt".

Det hela ska firas med falafel och skumpa och solhäng vid Vallgraven!

(Tårta har jag ju redan fått!)

Om det skulle regna skulle jag...

Tro inte nu att jag klagar. För de gör jag inte! Jag är mer än bara tacksam när jag kisar mot solen och slurpar i mig energi och när det blåser en sval bris så njuter jag snarare än får gåshud. För det här är sommarvärme med allt som tillhör; glass, bad (inte för mig, men jag såg några som hade hoppat i dammen nere vid Järntorget), värmeslag på spånkan, smutsiga fötter, åsas hud goes red och solrynkor i ögonvrån. Men värmen i all ära... det skulle ändå vara lite mysigt om det bara kunde komma ett sådant där riktigt ljummet sommarregn. Dels för att allt gräs håller på att torka bort totalt (och då är det ändå inte mysigt att sitta ute på en gräsmatta när det väl är sol) och dels för att jag har en massa saker jag skulle behöva fixa och trixa med här hemma och inomhus, saker som man inte har hjärta till att göra medan solen skiner utomhus. När det regnar kan man sitta och spela sällskapsspel eller åka till Ikea. Eller baka kakor. Eller sortera fotoalbum. Sånt där som jag inte har haft tid med på väldigt väldigt länge.

Ibland händer det

Alla blir vuxna någon dag. I viss mån. En viss tidpunkt.
Jag tror jag är där snart.
Om en liten stund.
Om en pinne kanske?
När jag var liten och åkte till mormor och morfar var 40 mil lika med en resa till månen. Efter fyra mil (i höjd med Tranås) började tjatet är vi framme snart? För att få den eviga resan att åtminstone kännas kortare delade min mamma pedagogiskt upp sträckan i "pinnar". En pinne var fyra mil. Efter tio pinnar välkomnade mormor med kramar och bullar. Kanske är jag bildligt talat några pinnar ifrån min vuxna framtid.
Idag har jag fått 10 000 kronor och förhoppningsvis ett jobb (hålla tummen stenhårt!)

Papeterie

Jag har en liten favoritaffär här i Göteborg, den heter Papeterie och ligger längst ner i Nordstan. Och jag tror nästan att Miriam håller med mig när jag säger att; här (i den lilla affären) kan man spendera timtals och timtals men fortfarande hitta nya fina och roliga saker som man bara måste köpa med sig hem. Pyssel, gott folk. Pyssel är underskattat! Pyssel är terapi! Sist jag var inne där (vilket var så sent som i söndags) fick jag med mig en liten papperslapp hem där det stod att butiken även har lanserat en hemsida med webbshop. Så om du känner att det kliar lite i pysselfingrarna nån gång så kan du alltid göra ett besök här.

Om de senaste dagarna som försvann

Fyra fördelar med att hamna på sjukhus:

1. Vänner som kikar förbi med kakor.

2. Man slipper tänka på att ta hand om sig själv, det är svårt att toppa sjuksköterskors ömma hand och milda medlidande stämma.

3. Man får känna sig precis så ynklig som man vill samt att få frukost på sängen utan att behöva fjäska sig till det.

4. Sjukhusvistelsen banar vägen för ett långt och lyckligt arrangerat giftemål. För att citera tanten i sängen bredvid: "Det är synd att min son är 35. Och är gift. Och är nybliven pappa. Annars hade du kunnat gifta dig med honom!"

Men sjukhus i all ära, allra bäst trivs man ändå hemma och väl hemma möts man av både blommor (ekologiska rosor) och choklad (när goes Toblerone eco?). Mitt exjobb är färdigt och mailades in 23.59 i natt. Solen skiner. Toalettdörrens gnissel fixades till med lite solrosolja och idag damp det ner världens finaste "krya-på-dig-kort" som syster suttit och knåpat ihop. Jag har också fått boken jag beställde från Adlibris: "Få jobbet". Den kan vara bra att ha nu när jag har sökt 61 jobb. Har jag sagt att jag sökt 61 jobb? Men på fredag ska jag på min första anställningsintervju och det känns onekligen pirrigt och spännande.

Nu ska jag lusläsa boken och öva på min Åsa-charm. Det kan ju bara inte gå fel ;-)

Hej hej kompis

Mina vänner är bra vänner och jag har tur som har dem.

Konsten att vara sjuk

Alla dessa bakslag. Allt sparkar bakut när man minst anar det. Men jag är åtminstone glad över mitt mobila internet och att man faktiskt får använda det på sjukhus nuförtiden. En annan positiv sak är att jag kan bli sjuk hur många gånger jag vill nu eftersom jag får frikort. Yay!

Fredag hela veckan lång

Nu sitter jag här igen. På ett tåg mot sydligare breddgrader. Eller egentligen så är det åt nordligare breddgrader, möjligtvis på precis samma breddgrad, men någon gång fick jag för mig att Smålands mörka skogar (där jag kommer ifrån) ligger söder om Göteborg. Hur som helst så sitter jag här igen. På ett tåg och tänker ja, det finns nog en internetgud trots allt kanske. Jag tror faktiskt inte att det kan bli en bättre fredag. Att vakna upp till ett strålande humör (trots viss smärta i kroppen) och till en lika strålande sol. Igår blev jag näst intill färdig med uppsatsen, bara lite småpill kvar innan den ska lämnas in första gången för godkännande. Sen är det saker som jag själv inte förstår mig på som ska göras. Jag kan (någorlunda enkelt) skriva ihop en uppsats på 80 sidor men jag kan inte göra kalaset till en pdf-fil. Det är säkert världens lättaste, men varför ens försöka när man kan tindra lite med ögonen och få hjälp?

En andaktsfull stund

Snälla gode internet-gud.
Det vore så snällt om allt jag önskar bara kunde serveras på ett silverfat, bara för en enda gång skull.
Kan du fixa det åt mig?
Fast det funkar med ett träfat också, eller en vanlig tallrik från IKEA om det ska vara så. Eller ja, inget påkostat, det är inget fel på en papperstallrik heller.
Fast om du samtidigt ska rädda världen från alla miljöproblem så blir det kanske lite dubbelmoral att servera jordens befolknings önskningar på papperstallrikar.
Jaja.
Hur som helst.
Det vore jättehyggligt.
Jag ber inte om så mycket, så jag tycker kanske ändå att jag förtjänar lite flyt just nu.
Schyrre.

Tack på förhand.

Amäään.

Samvetskval

Fördelen med att plugga non-stop en söndag är att dagen försvinner utan att man hinner tänka på det. Som bekant är inte söndagar min favoritveckodag, och en solig söndag då jag måste sitta inomhus framför en dator är definitivt inte min favoritveckodag. Så det är skönt att solen gått ner och värmen gått över till kvällsbris, för då slipper jag ha dåligt samvete för det. Allting handlar hela tiden om dåligt samvete. Sitter jag inne och pluggar får jag dåligt samvete. Sitter jag ute och gottar mig i solen får jag dåligt samvete. Gah, det är en evig balansgång det där! Men okej, för den (obefintlige) som är intresserad så har jag "bara" analysen kvar snart och jag tror jag hinner till min deadline på fredag.

Något roligare har jag inte att prata om. Just nu är jag en tråkig person.

Och om två minuter ska jag på picknick

Nu klagar inte jag men...

...är inte det svenska vädret bra tokigt? Ena stunden snöstorm andra stunden strålande sol och högsommarvärme. Jag hade liksom ingen övergångsperiod från en tjock vinterjacka till sommarjacka utan det hela skedde pang på rödbetan. Jag har inte ens hängt in vinterjackan än eftersom jag hela tiden trodde det skulle komma ett bakslag och om jag nu tvättar och hänger undan jackan i garderoben kan jag ge mig den på att det också blir en köldknäpp igen. Därför får jackan hänga där ute i hallen, åtminstone till juni. För mina medmänniskors skull.

Och när det är sol och varmt fylls Göteborgs gator med vinterbleka människor som lapar i sig solsken och äter glass. Jag är en av dem, en av de mest vita också för den delen. Jag skulle möta upp Fanny vid Lejontrappan. Den är en vit hotspot såhär på vår/sommarkanten. That's the place för glass liksom. Men det blir inte som man tänker sig. Fanny blir upprörd över det faktum att de renoverar trappan nu och inte i februari då ändå ingen käkar glass.
- Först stänger de växthusen [botaniska växthusen] under hela vintern medan folk ligger och dör i högar [Fanny menar att växthusvärme är terapi när man är som mest ynklig på vintern]. Sen stänger de Lejontrappan, vad tänker de på?!

Dessutom är det hög tid för alla skolresor vilket innebär att klungor av storstadswannabes kletar glass och slänger skräp över hela stan. Been there, done that - och jag längtar inte för fem öre tillbaka. Nu är jag en av dem som avkyr dem. Må sommarlovet komma snabbt så de försvinner.

Ett brev till dagens ungdom

Kära flickebarn som förpestade min spårvagnsresa till kontoret imorse!

Jag kommer låta väldigt gammal och vis just nu och jag känner hur en moralpredikan utan dess like bubblar ur min upprörda kropp. Så here it goes:
Jag förstår verkligen inte hur ni tänker. Om ni ens kan tänka. Förlåt, men fungerar era små fjortishjärnor som de ska? Jag kan tyvärr inte säga att jag känner igen mig själv och min fagra ungdom hos er och det beror antingen på...

1. ...att jag faktiskt aldrig tillhörde det värsta fjortispacket och därmed inte är invigd i kulturen att reta så mycket gallfeber som möjligt på sina medmänniskor.

eller

2. ...att ni två yra huvuden är av värsta sort och att tiderna då jag var ung och dum har förändrats och blivit allt värre. Det kanske helt enkelt är större konkurrens på gator, torg och på McDonalds på lördagskvällarna än på min tid.


När man blir gammal behöver man lugn och ro på morgonkvisten. Man vill helt enkelt inte bada i ert gapande om piercingar på diverse oanständiga ställen (som er mor och far långsamt skulle döda er för om de visste att ni hade), inte höra om hur fulla ni var i lördags och hur ni spydde ner baksätet i en Volvo 240. Man vill inte känna den påträngande röklukten som ni försöker döva med en liter billig jag-tror-jag-luktar-godis-parfym eller se stringtrosorna och halva röven.

Så snälla, tona ner behovet att bli sedda av världen. Ingen är imponerad för att ni låtsas revoltera. Just nu bara blundar alla och håller för öronen i er närvaro, ingen tänker se eller lyssna på er så länge ni irriterar människor.

Pys iväg och låt mig vara ifred med min metro!

Tack på förhand. Med vänlig hälsning,

Åsa

Rubrikförslag tack!

De flesta har knatat hemmåt, men här sitter jag på kontoret och knegar. Jag försöker vara kreativ och skapa en framsida till uppsatsen. Ur det blå slog det mig att jag inte kommit på någon bra titel. Och det gäller ändå ett exjobb, lite får man väl anstränga sig. Uppsatsen handlar om målstyrning inom kommunal miljöpolitik och fokuserar på en ökad el-effektivitet. Med detta som bakgrund har följande alternativ ploppat upp...

"En el-ändig utmaning"
(Det är mitt egna kassa förslag som fick mig att hysteriskt börja fnittra här där jag sitter ensam i en gigantisk byggnad)

"Melstyrning i kommunel meljöpelitik"
(Detta är Martins förlsag, inte så tokigt faktiskt, frågan är bara vad min uppdragsgivare skulle säga)

Om någon har något annat förslag, feel free to share!

Det sorgliga med att inte ha sommarlov

Man märker att hjärnan behöver en koffeinkick när... :

...man glömmer att bifoga en viktig fil i ett mail...två gånger i rad. Det tredje mailet MED den bifogade filen skickas i skam.

...man särstavar "Göteborg" och skriver "Göte borg"

...man börjar stirra upp på hål i taket och börjar räkna hur många dagar det är kvar till sommarlovet.


För övrigt slog mig den sorgliga tanken att jag inte alls kommer ha ett sommarlov. Definitionen av ett sommarlov är "sommarmånaderna mellan vårtermin och hösttermin" och eftersom höstterminen i mitt fall egentligen är obefintlig så har jag därmed inget lov. Istället är jag arbetslös (alternativ bör man kanske kalla det aktivt arbetssökande för att mildra den negativa klangen) och en dagdrivare, men finns det någon tid på året man nu ska ha en sådan period så är det ju ändå på sommaren.