När nöden inte har någon lag

Idag har jag låtit frustrationen ta överhand igen. Jag Googlade nyss på "Men ge mig ett jobb dådå" och Google svarade "Menade du: Men ge mig ett jobb då då". Till min besvikelse inser jag att Google kanske ändå inte har svaret på allt - eller så måste man kanske formulera om frustrationen till en ledade fråga. Orka. Så jag sitter mest här och deppar. Och det enda som hjälper är egentligen att tröstshoppa. Kalla det ett problem om du vill, jag kallar det för en lösning. Jag tröstshoppade lite i lördags och jag försökte mig på att tröstshoppa finkaffe från Kahls på lunchen, men av situationen att döma tycks det krävas tyngre artilleripjäser. Så på torsdag ska jag köpa den där digitala systemkameran som jag har suktat efter så länge. Det är lite lagom att tröstshoppa för ungefär 6500 i runda slängar, tycker jag. För det har man ju lärt sig; att nöden den har ingen lag. Så jag har bestämt mig för att inte ens ha dåligt samvete. Trots att min stundande arbetslöshet springer emot mig och med det en tid av svält och fattigdom. Men i så fall kan jag ändå dokumentera min lilla karriärsdipp.