Nä, det är lika bra att säga som det är

Låt mig säga så här. Den här mirakelkuren brukar faktiskt funka ganska så bra. Det måste vara någon riktig djävulsbakterie som satt sig inuti mig för jag har mest legat däckad hela dagen och försökt peta i mig vad som går att peta i. Typ ostbågar. Och glass. Lite blåbär. Lite kräm. Lite juice. Och som vanligt har vi slut på ipren när det som mest behövs. Jag har grymtat lite emellanåt vilket indikerar för O att jag är missnöjd med att ha legat och tittat på samtliga avsnitt av Chuck och nu övergått till trav. Yep, you heard me. Trav. Han går och beställer lasange på pizzerian next door. Jag gryr lite till och slumrar in i feberns knäppa värld så länge.