Att bli vuxen

Jag sitter på jobbet och tittar på hur minutvisaren rör sig. Eller egentligen är det ingen minutvisare, det är en digitalklocka och på den ser man inte lika tydligt att tiden rör sig. I filosofisk anda måste jag ändå påpeka att jag känner det inom mig. Tiden gör mig äldre för varje nanosekund. Lite smått läskigt för att vara ärlig. Och man blir varken yngre eller snyggare än man är just nu. Igår berättade en vän att hon köpt bil. En annan berättade att hon var gravid. En tredje berättade att hon fått fast anställning på en advokatbyrå. Jag känner mig som en liten plutt i jämförelse. Plutt-Åsa.