På konferens

Jag har varit på en konferens om vindkraft i två dagar. Att vara på konferens är ett ohyggligt stort socialt experiment, åtminstone för mig. Man ska nicka, le, kunna prata om väder och berätta anekdoter för totala främlingar utan att göra bort sig. Det är självklart väldigt intressant och sjukt lärorikt, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att det är ganska nördigt att prata vindkraft i 32 timmar. Dessutom är jag den som är den och är väldigt lättimpad. Jag kan inte låta bli att tycka det är lite festligt när teveskärmen i rummet med den übermjuka sängen hälsar mig välkommen med för- och efternamn och wishes me a pleasant stay. Jag trillade hemmåt, ömsom översocialt speedad och ömsom utmattad och en aning förvirrad.

Är det så här det är att vara på konferens?