Att vara tacksam för det lilla

Jag kan konstatera följade:

1. Det går knappt att tänka med så mycket snor som just nu sitter i hjärnans alla hål och skymslen. Japp, här är man inte finkänslig inte. Let's face it, man är ganska äcklig när man är förkyld.
2. Hastigheten på mina nysningar är närmare 350 km/h och varje gång förvrids mina (obefintliga) magmuskler till små russin.
3. Helosansalva är det enda som hjälper min söndersnytna nos och därför ser det ut som om jag har doppat halva ansiktet i yoghurt.
4. Den som uppfann näspray borde ha lika mycket credit som den/de som uppfann post-it-lappen. Om jag inte minns fel tror jag det var ett företag som hade lite överblivet urdåligt lim och smetade på det på en papperslapp, och tadaaa! post-it-lappen var född. Hur näsprayet uppfanns är däremot ett mysterium för mig.
5. Det är sol och vindstilla ute och jag gråter blod för att vara tvungen att sitta blixt stilla under ett berg av filtar inomhus.
6. De 50 metrarna till affären känns som 5 kilometer vilket i sin tur just nu är lika långt som ett maraton. Den där blåbärssoppan som jag suktar efter kan jag ju bara se i stjärnorna efter.

För att summera ovanstående kan väl sägas att jag är glad över att jag inte tog tåget 2 timmar till jobbet i morse.