Att skylla ödet på konjunkturen

Frustration. Det är ett väldigt bra ord. F-r-u-s-t-r-a-t-i-o-n. För det är faktiskt lite, ytte-pyttejobbigt att inte veta om man har jobb, var man har jobb, var man ska bo, var man ska finnas till och leva sin vardag någonstans. Var var var? Hur hur hur? Därför är frustration ett bra ord. Och det tär enormt på mitt lilla psyke. Men okej, eftersom ingen kan ge mig något vettigt svar så får jag väl helt enkelt lösa det själv. Den första, och viktigaste, punkten är avprickad: semester. Tio semester dagar tagna, en månads ledigt och en resa till varmare breddgrader hägrar vid nyår. Självbelåtet lutar jag mig tillbaka i min kontorsstol och tänker att resten löser sig och hej och hå så duktig jag är som ringt sjuttioarton olika företag och det är inte mig det är fel på, allt är konjunkturens fel.