En grön konstpaus

Jag har haft en konstpaus den senaste veckan till förmån för de naturhändelser som ägt rum. Poff! Hela världen har exploderat och små späda gröna löv pryder varenda gren och kvist. I alla fall här i Göteborg - tack vare stadens närhet till havet och mängder med koldioxid som svävar omkring i gatuutrymmet.

- Jag missade det i år igen, sa Oskar under en promenad i veckan.
- Vadå?
- Jag missade löven!
- Va?
- Jag missade då knopparna preciiis spricker. Jag tänker varje år att jag ska lägga märke till det, men en morgon var allt bara grönt. Jag missar det alltid.

Körsbärsträden blommar inne på kyrkogården, liksom något enstaka magnoliaträd i Kungsladugård. Tyvärr är jag föga imponerad av de enstaka stora blommorna på träden när jag förra året i England spenderade veckotal åt att beundra de magnifika hav med hundratals blommor på bara någon kvadratmeter. Nåväl, Sverige har väl sin skrala charm ändå.

Synd att jag sitter inne och skriver som en toka på uppsatsen. Men jag har i alla fall ett eget kontor och en gratis kaffemaskin bara några uppfriskande steg bort. Lite vuxen känner jag mig allt. Lite vuxet förvirrad sådär. Men när jag är som mest förvirrad och bortkommen brukar jag tänka: det blir nog människa av mig också nån gång i tiden...