Hej hej åklagare

Det är så tyst. Vad gör allt folk runt omkring i vår stad? De kanske i och för sig gör som jag. Sitter hemma och äter julkorv. Min päronkonjakkorv. Och dricker varm choklad och käkar ostmackor. För det är precis det jag gör.

Jag och flickorna drack bubbel och gick ut en sväng igår, bara för att få dansa bort vår överflödiga energi och få förlora sitt förstånd åt alkoholen. Det var varmt och trångt, bara av att andas alkoholångorna som hängde i luften gjorde mig berusad. Någon tar tag i min arm och säger:

- Alltså, du är nog det vackraste jag någonsin sett... Han tar tag i väggen för att hålla balansen, försöker fästa blicken in i mina pupiller. Jag kan inte låta bli att skratta till åt hans taskiga försök.
- Tack, gulligt sagt av dig, men jag tror knappast på det. Ha det fint du! Inombords suckar jag.
- ....nej vänta....jag är åklagare.
- Kul för dig.
- Och så heter jag Kristoffer. Ska vi hångla?
- Nej. Han suckar, sippar från sin ölflaska och vänder sig om. Jag börjar söka mina vänner med blicken. I bakgruden hör jag honom säga;

- Hej, jag heter Kristoffer....fan va fin du är! Jag är åklagare....

Jag går därifrån och flinar och jag flinar fortfarande. Nä, jag trivs så bra här. I min soffa.