"Det känns som om jag lever i en Retur-fabrik"

Bredvid mig på spårvagnen sätter sig en alkis. Han luktar och är smutsig och jag trycker mig mot fönstret. Jag försöker intala mig själv att han också är människa och ändå har rätt att åka med vagnen. Han sitter med en penna och ett vykort av kungafamiljen och ska knåpa ihop en text.

- Hur stavas "känns?" frågar han mig. Det är en lustig fråga eftersom jag alltid själv stavar fel på just det.
- Två 'n', chansar jag.

På vykortet har han med knackiga bokstäver printat ner "Det känns som om jag lever i en Retur-fabrik". Jag ler åt vad han skrivit. Han ser att jag ler.

- Man måste ju skoja till det ibland, säger han och ler med hela sin förstörda käke och bruna tänder.
- Ska du ha dig en sup? frågar han sedan och sträcker fram en flaska Pepino.
- Nej tack det är bra för min del...

Jag kan inte låta bli att le ännu mer åt vad han skrev. Det var på något sätt ganska så fint uttryckt.