Ett sommardrivande

Jag läste för några dagar sedan att halva sommaren nu har passerat och att det bara går utför. Det är ungefär lika peppande som den person som nämnde på midsommar att nu vänder det! Mörkret alltså, nu går vi mot mörkare tider. Trots den ironiska optimismen i det hela så ser jag ändå fram emot hösten. Och jag ska försöka att låta bli att missa de allra finaste dagarna med färgskiftningarna på löven och att åka ut på öarna för att fota.

Båten där man har barnsligt skoj ombord är nu ett avslutat kapitel i boken om mig själv. Det sägs att man alltid kommer tillbaka till Stena. Once Stena Always Stena. Men jag ska försöka undvika falla i den gropen. Det känns skönt att vara hemma igen och vara tillbaka i mitt pysslande sommardrivande. Ni må kalla mig konstig, men jag tycker ändå det finns ett visst ro med att tvätta och plocka i ordning. Snart kommer syrran med sin mage och sin man hit för att lämna en cd-bokhylla och ett soffbord och efter det kommer Miriam med sin mage och ska käka lunch. Mycket magar idag. Fina klotrunda sådana med små liv inuti. Fantastiskt!