Å andra sidan

Så sitter jag här, mörbultad som en centrifugerad vante.
Om någon undrar så har jag umgåtts med sommaren. I Varberg. På en sandstrand.
Visst låter det fint?
Bring it on, havet! Jag riktigt känner vilken inbiten och talangfull kitesurfare jag är.
Havet svarar min smått egotrippade självkänsla genom att vräka omkull mig på någon nanosekund eller två.
Kvar sitter jag, med sand i öronen, saltvatten i munnen och med små tårar som sipprar ut ur ögonen.

Tjurig, med tappad anda och med ett naggat självförtroende knatar jag upp på stranden och rullar mig i sanden. Bara för att jag kan.

Och för att sommaren faktiskt kan göra nedrans ont.

I semestertider

Kära blogg.

Jag har tagit semester och sällskapar med sommaren ett tag framöver.

Kanske ses vi igen.

Man vet aldrig.

Hej så länge.

Att adoptera en gargoyle

En sån här ska jag köpa i sommarpresent till mig själv! Den ska få bo på balkongen och om vintern ska den få bo i vardagsrummet. Vem vill inte ha sitt eget lilla monster liksom?

Här kan man köpa de små monstren!

Sorry syrran, jag råkade visst sno bilden från dig. Men i gengäld så länkar jag lite fint till din blogg, den hittar ni HÄR!

Att passa som en smäck i en våtdräkt

Igår inhandlade jag en våtdräkt. Det var minst sagt en upplevelse.

Jag tar med mig O som assistans in i provhytten och följande dialog utspelade sig.

Jag: Eh, jaha...vad börjar jag med då?
O: Benen. Sätt dig ner så försöker jag få upp den..
Jag: Okej, men alltså...aj aj, dra inte så hårt.
O: Men jag måste ju.
Jag: ...Oskar det här går nog inte...
O: Jodå, man måste bara dra och lirka lite.
Jag: Aj! Nu pillade du mig raaakt på skavsåret.
O: ...
Jag: Men alltså, vänta lite. Ska den verkligen sitta såhär?
O: Ja, fast den ska inte klämma åt, gör den det nu?
Jag: Nää...eller alltså inte så att jag får blodstopp i alla fall.
O: Bra, då köper vi den.

Att kitesurfa borde vara pice of cake i jämförelse med att ta på och av en våtdräkt.

Ett moln av ledsamhet

Det kan vara så att det är molnens fel. Det är så mycket enklare att skylla på molnen liksom. När jag tänker efter är jag 86,782 % säker på att det är molnens fel. Och lite annat smått kanske. Damn you moln och annat smått.

Jag känner mig bara lite allmänt ledsen och utmattad på livet. Och en liten fågel viskade i mitt öra att det är okej att känna sig så. Bara för stunden.

I'll keep it up en stund till vill säga.

Om att vara Nina Persson

Det är svårt att vara lika cool som Nina Persson. Jag vill också ha en krans av svarta blommor i ett rödblondt hår och kunna spela munspel.