Löningen sticker mig lite i ögonen

Kling, klingilirr, klirr, kling, pling, klong, kling.

Det låter så. När lönen rinner iväg.

Om att få klaga lite

SJ borde få påmoppo!

För det första har man tur om man ens har råd med att åka med. Och när man har skrapat ihop sina sista små slantar så är det alltid något lurt med själva resan. Som att man "råkar" hamna bakom ett långsamtgående pendeltåg och därmed blir en halvtimme försenad.

Nu var det visserligen inte så att jag vände och vred på varenda liten krona för att ha råd att betala SJ:s ockerpriser idag eftersom det inte var jag som betalade. Men! Jag blev minsann en halvtimme försenad.

Ville bara få klaga lite. Men nu är jag färdig.

Fyra små visa ord

På mitt jobb har jag en whiteboardtavla.
På tavlan sitter en magnet.
På magneten står det "Tänk inte så mycket".
På den tittar jag när mina tankar är alldeles fantastiskt trassliga.


Och så tänker jag inte så mycket mer. Jag bara gör.
I'm a doer.

Ovanligt bra

Det har varit en ovanligt bra söndag.

Söndagsångesten leker kurragömma och jag har inte brytt mig om att leta.

Det enda som tar emot något är att sätta sig i bilen och kasta sig ut i rusningstrafiken i morrn bitti.

Men blommorna i stugan behöver mig.

Jag kan se deras sloköra framför mig och jag får ett sting av dåligt samvete.

Och egentligen hoppas jag att mitt skrivbord drunknar i drivor med jobb.

För då känner jag mig lite saknad och behövd, efter två veckors sjukskrivning.

Mandellös och med en pillerburk smärtstillande styr jag åter kosan mot mitt saltstänkta bo.

Och återigen räddar jag världen från att gå under.

Som sagt. En ovanligt bra söndag.

Tjafsa inte...

...se den bara.

Om en sådan söndag som man önskar alla kunde vara

Jag visste inte att O var så händigt belevrad.

Men stringhyllan sitter på köksväggen som den ska.

Inte en enda apelsin rullar ner från hyllorna om man lägger dem där.

Att montera giftasbänken gick även det smärtfritt.

Och ormboet med sladdar har förvandlats till en strukturerad påse med kolasnören.

Pajen är bakad, sushin ska inhandlas och sedan ska vi åka för att hälsa på ett nykläckt kinderägg.

Coco Chanel ska förgylla eftermiddagen.

Pajen får nog ytterligare ett uppsving till kvällen.

Och solen kommer gå ner över en trött stenkista i staden.

Den där färgburken som ska förvandla trä till snövitt får nog vänta tills nästa helg.

Att ingå äktenskap i Ikeas fyndhörna

Ni vet, storyn om vårt numera obefintliga röda plåtskåp (det här)?

Historien har eskalerat något.

Problemet låg i att våra grejer inte fick plats på djupet och att dörrarna inte gick att stänga.

Och eftersom vi verkligen, VERKLIGEN vill ha en tevebänk pronto och inte orkar vänta på att den nya bänken vi tittat på ska levereras löser vi problemet på annat sätt...

...genom att bestämma oss för att köpa ett exakt likadant plåtskåp igen, fast vitt (ja, ni hör ju själva hur genomtänkt det där verkar).

Verkligheten hinner dock i kapp oss och vi köper det inte.

Och egentligen vill vi ju ha den där dyra fina tevebänken (den här).

Den är bara olidligt dyr och vi bör egentligen inte alls tänka tanken.

Men det gör vi ändå.

Enligt utsagor har fynd gjorts i Ikeas fyndhörna. Varje gång jag varit där har det dock bara varit skräp.

Men vi går ändå dit. Och blir bländade av det där fina bordet (det här).

Efter en kvarts övervägande får det följa med hem. Så nu måste vi ju köpa den fina tevebänken för att matcha.

Det är första gången jag och O köper en möbel ihop. Och eftersom vi båda vill ha möblerna so badly blir det lite problem vem som ska få vilken möbel om vi någon gång skulle flytta isär.

Att köpa det där bordet kändes således lite som att förlova sig. Och att köpa den där tevebänken känns definitivt som att gifta sig.

Så, i morgon gifter jag mig på Ikea. Jag sa ju att storyn eskalerat en aning.

No more bananas!

Tidigare idag kunde jag köpa bananer.

Inte Chiquita såklart, men ekobananer.

Idag var jag och såg Bananas.

Nu vet jag inte om jag kan köpa bananer mer.

Vilket innebär att smoothiestillverkningen här hemma är lite hotad.

Men ekobananer kanske ändå är good shit?

Se den och ät ekobananer med andakt!

En liten skvätt

Shit pommes, vilken fin låt (nej förresten, det är en typisk sång. Eller trudilutt? Men en trudilutt är kanske gladare? Jag nöjer mig med sång). Jag var tvungen att fälla en tår eller två vid frukostbordet i alla fall, mes som jag är.

När det hänger paketsnören från taket

För några veckor sedan hade vi en kurs i brandsäkerhet på jobbet.

Det behövdes, indeed.

- Va?! Sätter Åsa på diskmaskinen det sista hon gör när hon går från jobbet?!

- Va?! Har Åsa inga som helst brandvarnare i sin bostad?!

- Va?! Sitter Åsa alltid med laptopen i knäet på en filt?!

- Va?! Puttar alltid Åsa ihop värmeljusen i en klump för att förhöja myseffekten?!

- Va?! Köper Åsa alltid sina ljus från Ikea?!

- Va?! Har Åsa alltid teven på standby?!

- Va?! Drar Åsa aldrig ur mobilladdaren ur eluttaget?!

- Va?! Fod god sake, har Åsa gasspis OCH tillgång till en uppsjö av tändstickor?!

Ja.

Okej. Något skvatt vett fastnade i alla fall...

No more diskmaskin när jag går från jobbet. I födelsedagspresent hängde det paketsnöre från taket när jag kom innanför dörren (O hade slagit in och hängt upp en brandvarnare). Värmeljusen ställs nu med 7 cm mellanrum.Teven med tillhörande manicker stängs av med ett grenuttag som kan bryta strömmen. Mobilladdaren dras ur när tanken slår mig.

Gasspisen, värmeljusen och laptopen stannar nog ett tag till.

Julpyntslådans lokalisering

Min storasyster och jag diskuterade julpynt igår. Hon hade seriöst övervägt att gå upp och hämta julpyntslådan. Och min första tanke var ja, banne mig det är hög tid!

Varför spara på julkrutet liksom?

Inredningskarma

Det var en gång ett rött plåtskåp.

Det finns inte mer.

Vi råkade visst kränga iväg det (igår) i god tro om att Ikea dagen efter (idag) skulle berika oss med ett nytt, vitt, fint skåp.

Låt oss säga som så att Ikea inte delade samma vision som oss.

Så nu står vi här, totally skåplösa.

Och med teven provisoriskt placerad på en liten pall. På golvet ligger alla miljarders saker som det röda plåtskåpet har gömt undan mitt extremt känsliga städöga.

Och de kommer att ligga där och håna mig på obestämd tid.

Tills Ikea bestämmer sig för att vara hyggliga nog och tillhandahålla oss det nya, vita och fina skåpet.

Darn.

Det stör mitt estetiska sinne.

Jag upprepar: På OBESTÄMD TID.

Jag är lite missnöjd.

Bara gör't

Just snap out of it. Bloggkoman alltså.

Ska bara komma på nåt bra först.

Bloggkoma

Jag har som synes drabbats av en ofrivillig bloggkoma. Jag vet inte riktigt vad som ska råda bot på detta. Skit.

Hey från det svarta lilla hålet

Semestern är slut. Regnet fullkomligt öser ner. Ryggen gör ont. Mina blommor slokar säkert där hemma i stugan och ingen mat finns i kylskåpet. Matlådan lagar knappast sig själv och sängen bäddar sig inte automatiskt.

Jag tar en kaka, väntar en stund men livet kändes inte så mycket bättre för det.

Så jag tar en till kaka. Men icke!

Det måste vara nån tjejig hormon som rymt sin kos. Eller så har jag ägnat mig alltför lite åt inredning eller att shoppa kläder på sistone. Nån fnurra på trå'n är det i alla fall.

Kanske tar jag en kaka till när jag kommer hem. För det får man när man känner sig lite ensam, eller hur?

Å andra sidan

Så sitter jag här, mörbultad som en centrifugerad vante.
Om någon undrar så har jag umgåtts med sommaren. I Varberg. På en sandstrand.
Visst låter det fint?
Bring it on, havet! Jag riktigt känner vilken inbiten och talangfull kitesurfare jag är.
Havet svarar min smått egotrippade självkänsla genom att vräka omkull mig på någon nanosekund eller två.
Kvar sitter jag, med sand i öronen, saltvatten i munnen och med små tårar som sipprar ut ur ögonen.

Tjurig, med tappad anda och med ett naggat självförtroende knatar jag upp på stranden och rullar mig i sanden. Bara för att jag kan.

Och för att sommaren faktiskt kan göra nedrans ont.

I semestertider

Kära blogg.

Jag har tagit semester och sällskapar med sommaren ett tag framöver.

Kanske ses vi igen.

Man vet aldrig.

Hej så länge.

Att adoptera en gargoyle

En sån här ska jag köpa i sommarpresent till mig själv! Den ska få bo på balkongen och om vintern ska den få bo i vardagsrummet. Vem vill inte ha sitt eget lilla monster liksom?

Här kan man köpa de små monstren!

Sorry syrran, jag råkade visst sno bilden från dig. Men i gengäld så länkar jag lite fint till din blogg, den hittar ni HÄR!

Att passa som en smäck i en våtdräkt

Igår inhandlade jag en våtdräkt. Det var minst sagt en upplevelse.

Jag tar med mig O som assistans in i provhytten och följande dialog utspelade sig.

Jag: Eh, jaha...vad börjar jag med då?
O: Benen. Sätt dig ner så försöker jag få upp den..
Jag: Okej, men alltså...aj aj, dra inte så hårt.
O: Men jag måste ju.
Jag: ...Oskar det här går nog inte...
O: Jodå, man måste bara dra och lirka lite.
Jag: Aj! Nu pillade du mig raaakt på skavsåret.
O: ...
Jag: Men alltså, vänta lite. Ska den verkligen sitta såhär?
O: Ja, fast den ska inte klämma åt, gör den det nu?
Jag: Nää...eller alltså inte så att jag får blodstopp i alla fall.
O: Bra, då köper vi den.

Att kitesurfa borde vara pice of cake i jämförelse med att ta på och av en våtdräkt.

Ett moln av ledsamhet

Det kan vara så att det är molnens fel. Det är så mycket enklare att skylla på molnen liksom. När jag tänker efter är jag 86,782 % säker på att det är molnens fel. Och lite annat smått kanske. Damn you moln och annat smått.

Jag känner mig bara lite allmänt ledsen och utmattad på livet. Och en liten fågel viskade i mitt öra att det är okej att känna sig så. Bara för stunden.

I'll keep it up en stund till vill säga.