Sommarfest och migrän

Det är sommarfest på campus för dyra dyra pund.

Men självklart får jag migrän och måste gå hem.

Typist.

Din grannes grannes grannes vän till en vän, vad heter han?

Here we go again.

Jag vaknade av det ljuva ljudet av brandlarmet som i princip spräcker mina sovandes trumhinnor.

Jag har precis spenderat en halvtimme utomhus i pyjamas.

Brandkåren tar femton minuter på sig att komma hit.

Ytterligare femton minuter för att säga "The fire detector in the entrence went off because of smoking".

Fötter är isbitar. Kallt kallt kallt.

Jahapp, ännu en böter. FUCK!

Det var idioter från grannblocket, men vi straffas för att inte veta deras namn.

Campusvärlden är en sjuk värld. Och nu kan jag inte ens somna om...

Hockeynördar och scoutfigurer

Annie berättade med något bitter röst att det finns två sorters killar i Kanada. Antingen är det de som är barnsligt förtjusta i hockey och inte kan slita sig från ölen framför storbildsteven, eller de som mer gärna håller sig utanför hockeyarenan och är liten av en scoutfigur som hajkar i berg. Vi fnissar åt hennes grova uppdelningen av den maskulina kanadensiska befolkningen, men hon hävdar att så faktiskt är fallet. Vi fnissar ännu mer och föreslår att hon borde vidga vyerna och leta någon annanstans än i Kanada. Typ i Sverige. Så kan hon också flytta till en liten röd stuga vid en sjö och skaffa blonda små knoddar och fira midsommar med oss.

Jag undrar hur man skulle dela upp de svenska pojkarna. Det går knappast att ha den skeva indelningen av två kategorier.

Allt jag gjort och lite till

Ikväll har jag dansat på ett dansgolv utan musik. Med lite kreativitet kan man, tro det eller ej, fantasifullt sno ihop det mesta. Jag har också beskådat det töntigaste dansbattle ever. Jag har köat säkerligen en halvtimme för att komma fram till baren och be om ett glas vatten. Jag var ärlig nog att betala för garderoben trots att killen trodde att jag redan betalat. Jag har artigt sagt godnatt till de buttra vakterna. Jag har sjungit Håkan Hellström och nationalsången. Jag har beskådat tvåsamheten runt omkring mig med ett drömmande öga. Och jag har gått hem, ensam genom mörkret och lagat omelett.

Det var måndag för en stund sedan och allt detta har jag gjort spik nykter. Jag är riktigt nöjd med min insats.

Men nu längtar jag hem igen. Hem hem.

Överlevnadskit

- Sjuk och ledsen är ingen bra kombination sa Annikan.

Fanny kom över med ett överlevnadskit. Säsong tre och fyra av Sex and the city, tre dataspel och Pride and Prejudice. Hjärtat då...

Men jag önskar jag kunde göra något för mina älskade där hemma.

Och rövarspråket får en helt ny klang

Det pågår ett vilt och rasande krig inuti mig. Röda och vita rosen typ. Men i mitt krig är de vita "the good guys". Mina blodkroppar slåss som attan för att besegra den stigande febern. Och små minicupids flyter omkring i mina vener och skjuter pilar mot allt och alla som kommer nära mitt hjärta. Och det finns ingen Kalle Blomkvist.

Dodetot fofinonnonsos inongogenon Kakalollole Boblolomomkokvovisostot!!!

Och vad händer när kriget är över? Blir det kav lugnt i mitt hjärta då? Stilltje och frid?

Den ohälsosamma havsluften

Att andas havsluft är nyttigt har man hört. Men inte när det praktiskt taget blåser stormvindar och luften liksom blåser ner i lungorna av sig självt. Jag sov en timme och vaggades in i den falska tryggheten 'nu är jag frisk'. Skit heller att jag var. Orken räckte så långt som till att göra Annies kanadesiska pannkakor (det har blivit något av en favorit). Men att sedan äta upp dem också var något av en pärs. Så nu sitter jag här, med feber framför ett fat pannkakor, för orkeslös att ens tugga. Irriterande.

Att knyta ihop en säck

Jag befinner mig någonstans mellan total eufori över att fri fri fri och hjärtskärande hemlängtan. Det är dags att knyta ihop säcken, skapa sig ett slut och koppla minnen till bilder. Två veckor. Två veckor kvar nu. Men i denna sekund längtar jag bara hem. Kanske hinner jag ändra mig mot slutet av alla ord. Kanske.

Det som har varit söndertrasat har jag försökt pussla ihop under några månaders tid. Vuxenpussel. Precis som alla prylar från Ikea. Och alltid är det någon liten mutter som saknas. Jag har ännu inte kommit till botten av påsen, jag vet ännu inte om det saknas någon skruv eller träplugg i min själ. Men även om det gör det, så kan man säkert hämta ut nya i reklamationsdisken.

Det var fint att blicka ut mot bergen i Snowdonia, det var vackert att sitta i en bil genom det böljande landskapet. Det är definitivt något jag fyller min säck med innan jag knyter ihop den hårt och checkar in den på flygplatsen. Nästa gång vi ses är det minnen. Men det ska fyllas och knökas ner lite till. Precis som Pick'n'mix muggarna. Man måste packa väl och strategiskt. Fylla ut varje litet utrymme med det lilla goda.

Två veckor kvar nu. Och innan jag knyter ihop min säck ska jag koppla minnen till bilder och ord till hjärtat.

Systerlängtan

Gårdagen tillbringades med att starta krig med den engelska byråkratin. Alla är lika omöjliga att prata med. Nåväl, jag är inte den som viftar med vit flagg i första taget. Just bring it on!

Syster I med pojkvän tog sitt pick och pack och transporterade sig från Landvetter till Manchester i morse. Men när de kom fram var "pick" borta och kvar återstod bara "pack". SAS har slarvat bort ena väskan. Typiskt. Hoppas den lyckas komma fram under dagen innan de åker vidare till den älskade underbara lillasystern (!).

Fanny har tillfrisknat något från sin konstiga sjukdom och vi ska fly campuset och hänga i storstaden. Vi kan säkert spendera några timmar på både Boots och Morissons utan problem. Med några latte och biljard ovanpå det har vi den perfekta slacker-dagen serverad.

Hej, jag kommer från Pung i Småland!

Annika lärde mig just hur man kan uttrycka sin frustration i ord, och då inte svärord.

Och "pung" är ett fult ord.

Om man slår på ordet "pung" i Wikipedia så får man flera träffar. Man får välja mellan om man menar "liten påse/väska tillverkad i läder" eller "könsorgan även kallat scrotum" eller "pungdjurshonornas buk" eller (håll i er) "ett samhälle i Småland".

I Pung, nära Skillingaryd, kan man hyra sommarhus.

Hysteriskt roligt.

Graden av "upprördhet"

Första dagen på ett efterlängtat sommarlov, sista tentan avklarades i morse. Nu är jag ledig fram till September. Och här sitter jag och läser översiktsplaner och detaljplaner och äter kall spaghetti direkt ur kastrullen. SÅ upprörd är jag!

Kollektiv bestraffning

Mitt nyvunna sommarlov suger stenhårt. FY FAN rent ut sagt!

Fick en räkning nyss; jag ska betala cirka 100 pund i skadestånd. Det är cirka 1400 svenska kronor. Hela min deposition typ. Min deposition som jag skulle göra något roligt för. Men vissa tyckte det var roligt nog att smasha entrén och hänga upp fiskar i taket. FUCK YOU!

Kunde faktiskt inte motstå att ringa hem och storlipa.

Rosa födelsedagsmuffins och schlagerhysteri

Bara att förklara för vår kanadensiska vän vad schlager är tog en hel dag. Och när vi ändå var i farten passade vi på att skryta om de svenska schlager-framgångarna genom åren. Vi ville visa vår kanadensiska hur en äkta schlager går till väga, men istället för stolthet känner jag mest för att borra ner huvudet i sanden. Ändå är det ganska skönt att sitta på en bar i ett annat land och känna sig sjukt nationalistisk men gin och tonic och massor med rosa glammiga muffins med silverkulor på. För idag är Fannys födelsedag (hurra hurra hurra).

Nog för att de östeuropeiska länderna håller stenhårt ihop, men det fanns betydligt bättre bidrag som kunde vinna framför ett bidrag, som enligt fröken C, är en blandning mellan Uggla och Harry Potter. Ola Salo skötte sig däremot exemplariskt och det är bara att konstatera att resterande delen av euoropa (förutom Norge och Danmark) inte har något vidare musiköra (i schlager-mått mätt så att säga). Jag passar även på att ge Finland en elegant känga för att enbart ge oss 2 (TVÅ) poäng. Deux point. Medan vi, låt oss tala sanning och säga: av ren barmhärtighet, gav bort vår enda och värdefulla 12a (TOLVA) till finnarna. De borde skämmas.

Som svensk kunde vi i alla fall klappa oss någorlunda för bröstet eftersom vi (med god marginal) brädade England, vilket inte var lika uppskattat av alla och det var både en, två och många 'fuck off'-kommentarer som snurrade i luften medan vi hurrade för de få poäng vi lyckades skrapa ihop. HA! Att vissa britter frågade sig varför Sophie Ellis Bexter tävlade å Sveriges vägnar tolkar jag som en komplimang och fnissar gladeligen åt det brittiska bidraget och 'we're ready for suck off'. Humor!

Eftersom man i ett tidigt stadium kunde konstatera den östeuropeiska pakten gick jag över att heja på Ukraina. Deras flagga är ändå blå-gul och det fanns en liknande julgransstjärna att köpa på ikea förra året. Helt klart en hit som kommer hamna på You Tube i olika versioner.

Schlager är helt klart nånting att blogga om.

På diskotek

Suck och snark.

Aftonbladet har börjat med "Singelspecial". Jag lämnar ämnet med dessa rader.

Som sedvanligt vallfärdade alla partajsvidade flickor och pojkar till Union. Tentaperioderna har dock gjort många skygga och det var inte fullt så packat med folk som det brukade. Vilket i och för sig jag inte brydde mig nämnvärt om. Det blev ju bara större plats för mig att utöva mina dansmoves. Vilket jag utnyttjade till fullo och såg förmodligen väldigt töntig ut. Men det bjuder jag på. Har man roligt så har man.

Kvällens roligaste kommentar kom självklart från Fanny. Vi stod i garderoben och skulle lämna in våra jackor.

Fanny: Kommer du ihåg när vi stod här sist? (Fanny står och diggar i takt med musiken och är generellt väldigt glad och ler stort)

Jag: Nä...

Fanny (efter en stunds betänketid så försvinner leedent) : Inte jag heller.

Toka!

Det bådar inte gott att vakna på fel sida en fredagsmorgon...

I en rosa limousin

Det rullar rosa limousiner utanför mitt fönster. Inuti sitter glittriga brittiskor med bleka vinterben och vinkar och dricker bubbel. Jag ler. För vem vill inte åka i en chockrosa limousin? Och jag försöker skapa någon slags frid inuti mig. Det går sisådär.

Death Cab for Cutie med "Your heart is an empty room" har hakat upp sig i min själ. Så passande.

Jag ska försöka sova nu. Och drömma om allt det där. Och om rosa limousiner.

Ett klokt litet hjärtebarn...

...sa till mig "man blir inte en superkvinna över en natt".

Så sant.

Min meningslösa konversation med mig själv

Jag försöker behålla ett plugglugn, men mitt inre typ skriker åt mig att "vafan står du här ochstampar medan andra är ute på fältet och uppnår framgång"

Jag säger åt mig själv att "för att jag har prov på måndag, sluta skrik, det hjälper inte...och dessutom är det fult att vara avundsjuk"

Mitt inre vänder dock dövörat till och vill inte lyssna på vad förnuftet har att säga

Damn it...

Okej.

Pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp pepp

Inte ge upp.

Vilse i pannkakan

Min fader adopterade en hemlös kattunge för några veckor sedan. Jag döpte det lilla livet till Vilse. Men min far menar att nu har hon ju kommit hem och istället döpt henne till Ilse.

Det finns hopp.