22 March 2007

Långe Farbrorn-glass

De tyngsta regnmolnen har parkerat sig ovanför mitt huvud och vart jag än springer så vill de liksom inte försvinna. Jag är trött på det. Trött på mig själv.

Men i sommar ska jag sitta vid havet, få saltstänk på benen och fräknar i ansiktet. Och jag ska äta så många Långe Farbrorn glassar jag orkar. Kanske någon medhavt poppetsask smiter ner i min strandkasse. Och INGET ska ta ifrån mig det.

17 March 2007

En balansgång på Ane Bruns toner

Det är svårt när det är svårt, så det sägs.
Det är ledsamt när det är ledsamt, sägs det också.

"Sometimes we tiptoe, sometimes we run, sometimes we wonder why, looking at the sun"

Och jag tror jag tassar alldeles sakna för att hinna fram, springer alldeles för snabbt och springer förbi. Och solen får mig att undra varför det ska vara så pass knepigt att leva sitt liv.

Men jag försöker en gång till. Om och om igen.

Så, om någon vet svaret på gåtan; hur ska man lyckas?
Snälla säg det.

14 March 2007

Caution, cleaning in progress!

Om två veckor har jag fem veckors påsklov. Det känns som om vi knappt kommit hit, och så åker vi igen, för att bli ompysslade på diverse håll. Någon väljer Kina, någon väljer Italien, jag väljer mamma. Efter påsklovet har jag två tentor, men sedan är det slut på terminen för gott och en månads intensivt glid väntar. På en filt utomhus med solbrillor och en flaska vin.

En sak kommer jag minnas väl. De övertydliga skyltarna "Caution, cleaning in progress", för det kryllar av dem. I varje hörn och framför allt framför alla toalettdörrar. Tyvärr har jag tappat respekt för dem, men tanken med dem är ju god.

06 March 2007

Kostymsnubbar med moves

En kille i kostym är svårslagen. Har han dessutom hatten på sne och jazz flytande i blodet blir det än värre. Har han även beat och moves och glimten i ögat är jag så gott som fallen som en fura.

Jag och alla andra knäsvaga flickebarn.

Yep yep, det var min kväll det. Hur var er?

05 March 2007

Kansken

Jag vet inte vad jag önskar. Men det är en känsla i magen som inte vill försvinna. Kanske är det för att jag riskerar att bli fet i detta dubbel decker land. Och kanske är det för att jag inte märker när jag blir fet eftersom jag inte har någon helfigurspegel. Kanske beror det på att jag ibland lyckas häva ur mig helt fel saker. Kanske beror det på att jag bara inte räcker till.

01 March 2007

I en saga

Bara lite att titta på. För visst är livet fint ibland.

Bland virvelkossor, bamsehästar och milsvidder av gröna fält.

Och utanför vajar utslagna påskliljor i den friska vinden.






















19 February 2007

Tvåsamhet

Jag börjar förstå att det förespråkas tvåsamhet i detta land.
Till och med tepåsarna är i par. Man ska liksom ha någon att dela dem med.

Ikväll har jag varit på open band night. Och det kliar i fingrarna.
Jag skulle så gärna vilja ta upp gitarren eller plinka lite på pianot.

Det var crepse-fiesta i Marcus lilla lejonkula ikväll. Finfint och supergott.


Nu, godnatt gott folk!

17 February 2007

En tidig morgon efter Oasis

Jag önskar så att inte orden träffar mig så hårt som de gör.
Jag önskar så att jag bara inte försvann och blev svart.
Jag önskar så att jag kunde vara lite mer som du.

Och på engelska dansgolv spelar de Oasis, och utanför sjunger fåglarna.

15 February 2007

Att feberyra i ett annat land

Jag tror jag feberyrade igår. För jag drömde om tomtar och troll. Om sjöjungfrur och stiliga sjömän. Om rosa elefanter och flygande får.

Jag vaknade dock upp till ett februarikyligt men ändå ett hemmavant England.
Jag diggar England.

13 February 2007

En sockerkickad speedy-gonzales

Tisdagar består av flertalet sockerkickar och diverse utbrott på dagens teknik.
Tisdagarna passerar i ett töcken då vi ständigt shotar choklad och sniffar body butter samtidigt som vi försöker låta bli att drämma en sko in i dataskärmen.
Tisdagar börjar alltid likadant; med krångel.
Krånglet fortsätter med något av en aha-upplevelse och ett uppspeedat arbetstempo.
Det uppspeedade arbetstempot kräver sina små chokladpauser och om vi har en bra dag kan något nyttigt såsom en banan möjligtvis slinka ned.
Tisdagarna slutar alltid likadant.
Tre blonda svenska chicks sitter kvar med frågetecken som pupiller och med sockerbitar i blodådrorna.

Det är så det funkar med GIS.

10 February 2007

I said: brr it's cold in here! There must be some snowflakes in the atmosphere!

Och så försvinner jag mot storstaden. För jag tror nog att vägarna till London är farbara nu. Engelsmännen har ju haft natten på sig att smälta det hiskeliga snöovädret som rasade över landet i går eftermiddag/kväll. Glasyren är dock fortfarande kvar och det är säkerligen så att landets samhällsfunktioner kommer vara lamslaget ett tag framöver. Ja jisses.

Min oreanga lilla idyll har otäta fönster och det blåser praktiskt taget in glasyrkyla. Fårskinnstofflorna kan nog komma till användning trots allt. Jag tror hustomtarna som arbetar här har som mentalitet att brassa på i elementet som attan i början av terminen, liksom vagga in alla studenter i en falsk trygghet, för att sedan stänga av elementen tvärt. Jag fick dessutom en ovanligt kall överraskning när jag skulle ställa mig i dushen för någon timme sedan. Jag kunde snabbt dra slutsatsen att de även börjat stänga av varmvattnet?

Nu ska jag och min dyra frisyr lyxigt nog ta taxi till busstationen för att bege oss till paradiset för shopping.

05 February 2007

Att se sanningen i vitögat

Låt oss klara ut det här en gång för alla. Det är fortfarande februari och det är fortfarande kallt. Att växthuseffekten har satt sina klor i världen och att domedagen är nära betyder inte det att det är sommar.

Lägg ner alla små korta kjolar och linnen. Inse att det är frost ute och att du kommer dö i njurproblem såsom du blottar dig! Det skulle inte förvåna mig om Brandmannens teroi stämde.
Att du, tack vare den obefintliga matkulturen och dina pommes som du svepte med teet i morse klockan nio till frukost, ger dig ett lager underhudsfett blandat med vinäger och brunsås som värmer din kropp.

Jaa, solen skiner. Gud va härligt. Men what the fuck! Ta på dig nånting och stå inte där som ett våp! Dessutom är det nyttigt att promenera de trettio meterna ner till skolan. Det är okej att låta bilen stå.

Det är dags att yttra lite bittra ord och ge brittiskorna en knäpp på näsan!

29 January 2007

En karaokedejt?

Jag måste ge skype stående ovationer! Världens bästa uppfinning? Eller? Den som inte har skype har missat något big time. Jag hade rundringning till alla igår. Och jämför man med mobiltaxa så är skype tämligen billigt.

Söndagar är britternas aktivitetsdag. På dagarana utövas någon form av motionsaktivitet och på kvällarna utövas karakoke. Åtminstone här på campus. Vi hade kanske förväntat oss att det skulle vara något av en flopp och att ingen i den tämligen tomma puben skulle ställa sig där uppe på karakokescenen. Men efter någon öl eller många sådana så växer britternas ego och jojamensan, en efter en knatade de fram till scenen och sjöng sin skönsång. Vi satt mitt emot ett väldigt lustigt par. Jag hade ingen aning om att karakoke var en pargrej. De socialiserade inte med någon annan. De bara satt där i soffan, myste med varandra och emellanåt gick de upp på scenen och sjöng varsinn sång. Det är ju inte direkt så att karaoke håller en speciellt hög mysfaktor, men kanske avslutade de sin kväll med en riktigt smörig och sliskig duett för att sedan gå hem och....hrm...ja

Nåväl, alla har vi våra små egenheter.

23 January 2007

Hur man laddar

Hemlängtan knackar på dörren och jag har inte alls så mycket energi som jag hade hoppats jag skulle ha. Så nu sitter jag och laddar med en kopp varm choklad (ekologisk och fairtrade såklart). GIS-kursen jag går är verkligen hemsk. Första dagen, och vi får en bibba på 60 sidor övningar att bli färdiga med under dagen. Luften pyste ur mig omedelbart och det dåliga humöret kom krypande. Eftersom vi alla är ganska slow-readers för tillfället satt alla utbytesstudenter kvar till sist och tragglade igenom texten. Nu efteråt vet jag inte ens vad det är för något vi har gjort. Det nalkas broccolipaj och förfest nu.

22 January 2007

Min vän svt.se

Det är blåset här nu. Ute alltså. Och när man kommer in i värmen (ja tänka sig, det är faktiskt varmt i rummen, fårskinnstofflorna var kanske förgäves?) blir man alldeles trött. Men svt.se är en god vän i ensamheten!

En tokig polska och min kanadensiska bröd-buddy

Hur mycket man än sover. Hur mycket man än vilar eller tar det lugnt så finns liksom orken inte där. Och huvudvärk har vi alla haft varje dag. Antar att det är mycket nya intryck som får vår värld att gunga till. Sen beror det säkerligen på näringsbrist. Jag är nämligen helt helt säker på att de äckliga sandwicharna inte har ett uns av nyttiga ting i sig. Men jag har ialla fall numera en bröd-buddy! Jag hittade en likasinnad Kanadesare i mitt kök igår. Hon ska också baka sitt eget bröd.

De flesta som bor här är runt 18-20. Och förmodligen har de aldrig bott hemifrån förut. Det märks. För man lämnar inte rå kyckling framme en vecka på diskbänken och man behöver kanske inte dricka öl tills man spyr ner den delade toaletten och trapphuset. Rummet jag bor i kostar multum. Men det är värt att punga ut de sista kronorna ur fickorna för att ha sin egen dusch och toalett. Och igår stod Olga, den tokiga polskan, och min kanadensiska bröd-buddy inte ut med röran i köket! Yey, jag är inte den enda som är pedant här i livet!

Nu ska jag dusha i min EGEN dusch.

21 January 2007

Mitt orangea rum

Jag sitter i mitt rum som går i en orange ton och med en doft av heltäckningsmatta. De tunga regnmolnen har hållt sig borta dagtid, men krupit fram frammåt kvällen. Men jag måste medge att jag är positivt överraskad. Rengmolnen är inte fullt så tunga som jag hade förväntat mig. Till och med britterna säger att det är ett ovanligt bra väder för årstiden.

Vi lagade riktig mat nu ikväll. Väldigt välkommet i en Åsas mage, som numera ratar sandwishes. Efteråt drack vi vin, gick på en äkta utbytesstudent förfest och sedan vidare till en campuspub. Precis som det ska vara. Tillsammans med vår amerikanska vänner, vår söta holländska och tokiga polska drack vi alldeles för billiga drinkar för att sedan vandra hem i ösregn.

Det är bra här, fast jag längtar hem emellanåt.

17 January 2007

Saker som sätter guldkant på tillvaron

Håll i hatten gott folk! Eller rättare sagt, håll i mig! För jag håller på att blåsa bort i mina små inre känslostormar. Det är da'n före da'n före doppareda'n och jag har grymt mycket att göra. Men isället gör jag allt som jag inte borde göra, sådana saker som sätter guldkant på tillvaron. Saker som man borde göra lite oftare. Äta god mat, mumsa choklad, dricka latte, fika, dricka öl, promenerar bort lite av de kalorier man satt i sig, tar en sväng in på topshop, fika igen för att hålla en jämn kalorinivå. Det är bra mycket roligare än att packa ner mitt liv i kartonger för att sedan kånka upp dem på en kall vind.

Vem det nu än var som bestämde sig för att stjäla min identitet har tydligen kommit på andra tankar, för jag har fått en hög med brev. Enbart räkningar.

15 January 2007

Tillbaks till civilisation och alla mördare

Jag är tillbaka i civilisationen (efter mycket om och men). Jag äter take-away och jag har varit ute och vandrat. Men...

...det är inte bra att vara ute och vandra i motvind och med ett par öl i kroppen. För man ser inget annat än en massa förvridna skuggor. Man hör inget annat än konstiga ljud. Och alla som är ute är självklart ute för att mörda dig. Så är det. Det är kvällar som denna man önskar att man vore stor och stark. Men så är det inte. Men hem kom jag ju ialla fall. Visserligen skrämde jag halvt livet ur mig själv med min livliga fantasi och det var tre hundar som morrade lite på mig. Men hem kom jag ju. Med alla ben i behåll, men med ett något svagare hjärta.

Det var trevligt att träffa The babe from Canada och The volcano-guy igen.

Dagens "det du inte visste": kall thai-take away är riktigt delikat.

14 January 2007

Ta en bit tårta vettja

Jag är bra på det här med stormar. För jag lyckas alltid befinna mig mitt i dem. Just nu är jag strandsatt i de småländska skogarna. Tack och lov med ström denna gången, men det är nog bara en tidsfråga innan vi definitivt får leva som de gjorde på 1800-talet (som så många gånger innan, det går liksom på rutin nu).

I de småländska urskogarna bjuds visserligen på princesstårta, dagen till ära, vilket inte är så pjokigt. Och hade jag inte varit så förbaskat stressad över allt hade jag till och med tyckt att ett strömavbrott med princesstårta och öppen brasa hade varit väldans mysigt. Men jag skulle verkligen behöva ta mig hemmåt till min lejonkula och min egna känslostorm. Om det nu går. För tillfället verkar det lite kört. Å andra sidan har jag inte lust att göra någon favorit i repris (den berömda Gudrun-reprisen) då hela tåget vandrade kilometervis tillbaka på spåret till närmsta lilla by (med julklappar! Alias har fortfarande sviter från det piskande regnet), medan strömkablar ligger nerrivna längsmed vår vandringsväg. Jag undrar om det ens var lagligt?

Hur som haver. Så här är läget. Om ni inte hör något mer från mig så sitter jag förmodligen här i skogen och väntar på min hjälte.

Appropå hjälte; jag frågade Älskepuffen vad han skulle bli när han blir stor. Svaret var helt självklart och jag tror han dumförklarade sin älskade moster en aning. Svaret blev just; hjälte! (och jag är störtnöjd med svaret).
På frågan; "åhå, vad gör en hjälte då?" blev jag ytterligare dumförklarad och denna gången valde jag att bortse från svaret han gav mig. Nämligen; "men åååå, springer i skogen".
Jag tror han kollat för mycket på Tarzan och Jane.