Jag sitter och funderar på om jag har någon bra förklaring till varför mitt bloggande tagit en avstickare och att all min inspiration är som bortblåst. Det är relativt enkelt att konstatera att det är lättare att skriva texter i ett bittert och grått tillstånd (självklart med undantag för vissa färgstarka klickar av lyckorus emellanåt). Min inspiration försvann i samband med att gråskalan har tonats ned och ersatts av ett skimmer av pastellfärger. Jag bytte bitterheten mot en tämligen harmonisk tillvaro och med lite sydligare vindar kom ett helt nytt liv och knackade på dörren.
Det är med en bitterljuv känsla jag handlöst kastar mig in i det okända vuxenlivet. Det är som två sidor av samma mynt. Å ena sidan har jag klätt mig i ett pansar av kevlar som ska skydda mig från alla hungriga lejon om jag nu skulle falla ner i lejongropen. Å andra sidan har jag monterat gångjärn där jag kan fästa mina vingar så att jag när som helst kan lätta från orolig mark.
Det var en vacker om än sorglig midsommar. Vi har alla levt i förnekelse under våren och inte brytt oss om det uppenbara avskedet. Istället rusade det på oss från ingenstans och tårarna rullade hejdlöst per automatik. En vänlig hand strök bort mina tårar och förklarade med lika vänlig röst att man faktiskt får lipa när vännerna skiljs åt. "En slank hon hit, och en slank hon dit" - Ingen slinker ner i diket, men åt olika håll slinker vi lite i taget. Fiskar ni upp mig från lejongropen och följer med mig på flygturer från Bollnäs och från Amsterdam?
30 June 2008
07 June 2008
Där man är
Det är så sorgligt (men samtidigt spännande)!
Vuxenlivet låg i bakhåll och överraskade i sommarkvällens skymning. Nu sitter jag mest på min balkong och undrar hur i all världen allt gick till. Jag vet inte om jag är mest chockad eller om jag är lättad. Kanske är det en mix av känslor som liksom kokar i sommarvärmen. Sommarhettan kanske är mer ett rättvist ord. Gräset torkar bort, träden vissnar, det luktar svavel i luften och mina vänner far åt olika håll. Så även jag. På deltid. Men först har jag ju min sommar i min solstol på min balkong.
Vuxenlivet låg i bakhåll och överraskade i sommarkvällens skymning. Nu sitter jag mest på min balkong och undrar hur i all världen allt gick till. Jag vet inte om jag är mest chockad eller om jag är lättad. Kanske är det en mix av känslor som liksom kokar i sommarvärmen. Sommarhettan kanske är mer ett rättvist ord. Gräset torkar bort, träden vissnar, det luktar svavel i luften och mina vänner far åt olika håll. Så även jag. På deltid. Men först har jag ju min sommar i min solstol på min balkong.
06 June 2008
Tjitjing!
De senaste dagarna har fått en guldkant av firande. Och om vi redan har firat allt som går att fira hittar vi på ytterligare anledningar till att fira vidare. Min mosters nya mans brors katt har namnsdag idag! Skål! Glada dagar. Varma soliga dagar. Nästan lite fööör varma dagar. Min vita hud bländar mig och skiftar mot svagt rosa. Kanske, om jag har tur, blir det lite gyllene om ett tag och inte fullt så bländade. Jag köpte en solstol igår på Ikea att ställa på balkongen. Jättefin och jättebra. Ännu bättre blir den med ett parasoll bredvid - en skuggstol. Och med ett glas saft med isbitar och sugrör i handen.
Sommar-Åsa har gjort entré!
Sommar-Åsa har gjort entré!
Doppad i socker
I onsdags klockan 13.38 plockade jag ut min preliminära examen. Klockan 16.01 fick jag mitt första jobb. Lite stolt känner jag mig. Lite stolt, lite fånig och lite skrajsen!
Det ordnar sig med lite socker på. Jag har badat i hela sockerpaket det senaste året.
Nu har sockerchocken fått sitt genomslag!
Det ordnar sig med lite socker på. Jag har badat i hela sockerpaket det senaste året.
Nu har sockerchocken fått sitt genomslag!
03 June 2008
Att fira något på riktigt
Tre timmar kvar.
Klockan elva noll noll tar jag steget ut i vuxenlivet och lämnar det välbekanta för det okända.
Då tar jag "studenten på riktigt".
Det hela ska firas med falafel och skumpa och solhäng vid Vallgraven!
(Tårta har jag ju redan fått!)
Klockan elva noll noll tar jag steget ut i vuxenlivet och lämnar det välbekanta för det okända.
Då tar jag "studenten på riktigt".
Det hela ska firas med falafel och skumpa och solhäng vid Vallgraven!
(Tårta har jag ju redan fått!)
02 June 2008
Om det skulle regna skulle jag...
Tro inte nu att jag klagar. För de gör jag inte! Jag är mer än bara tacksam när jag kisar mot solen och slurpar i mig energi och när det blåser en sval bris så njuter jag snarare än får gåshud. För det här är sommarvärme med allt som tillhör; glass, bad (inte för mig, men jag såg några som hade hoppat i dammen nere vid Järntorget), värmeslag på spånkan, smutsiga fötter, åsas hud goes red och solrynkor i ögonvrån. Men värmen i all ära... det skulle ändå vara lite mysigt om det bara kunde komma ett sådant där riktigt ljummet sommarregn. Dels för att allt gräs håller på att torka bort totalt (och då är det ändå inte mysigt att sitta ute på en gräsmatta när det väl är sol) och dels för att jag har en massa saker jag skulle behöva fixa och trixa med här hemma och inomhus, saker som man inte har hjärta till att göra medan solen skiner utomhus. När det regnar kan man sitta och spela sällskapsspel eller åka till Ikea. Eller baka kakor. Eller sortera fotoalbum. Sånt där som jag inte har haft tid med på väldigt väldigt länge.
Subscribe to:
Posts (Atom)