Syrran och mina kompisar Ane och Håkan

I vanliga fall brukar jag ju ta den veckoenliga sucken på söndagen, men med tanke på hur bra gårdagen ändå kändes så får jag väl lov att sucka lite för att det är måndag. M å n d a g. Men förutom att jag sitter och kliar mig i svidande ögon i ett ångestfyllt studentbibliotek så känns det ganska så okej. Okej för att vara en måndag.

Helgen var bra fin. Syster förgyllde min fredag och lördag med ett besök och vi gjorde allt det där som systrar ska göra emellanåt; shoppa, fika, gå på konsert, äta thai och prata strunt. Ane Brun är ett musikalist geni. Hon är exceptionellt begåvad ut i fingertopparna och hon saktar ner min annars så snabbsnurrande livskarusell. Hon är en sådan person som man skulle vilja kunna kalla "sin kompis". I lördags spelade Håkan Hellström på Skandinavium. Jag visste att det skulle bli en bra fin tillställning och var påvippen att köpa mig en biljett. Men de små silvermynten glänste lite ensligt i plånboken och jag valde att gå på Ane med syrran istället. Dessutom föredrar jag att se Håkan på lite mindre baluns. Eller på Liseberg. Det är antingen eller. Skandinavium kändes lite för stort och lite för ogripbart. Men på söndagen sprang jag in i min kompis Håkan på grannfiket nedanför min lägenhet. Jag log och tänkte vilken tur att du är precis som vi andra.