Höstkrasslig

Det är höst. Jag smyger omkring i min lägenhet med mössa, halsduk och fårskinnstofflor, dricker c-vitamin och knaprar lite naturpiller. Som sagt. Det är höst.

Hjärteslag

Förlåt om jag nu är extremt tjejig. Men jag kunde bara inte hjälpa det, det här fick mitt hjärta att smälta som en glass i sommarsolen. Läs den sockersöta artikeln i expressen här.

Den sista pusselbiten

Om rabattkupongerna igår fick mig att se sanningen i vitögat genom att bli slagen med en stekpanna, så har jag nog blivit överkörd av en ångvält idag. Jag läste igenom min dagbok nu på morgonkvisten och insåg att min sommar varit lika katastrofal som den verkat. Nu låter det i och för sig som om hela min sommar har varit urkass, det kan jag ju inte riktigt hålla med om att den varit, men visst finns det saker man önskat kunde varit annorlunda. Hur som helst var det ändå ganska skönt att inse detta, att liksom landa med fötterna på jorden igen och bli slagen av tanken att; det tog ett tag att hitta the final piece, men jag har verkligen allt jag kan önska mig!

Fint som snus!

Om att vara smålänning

Till tonerna av Wannadies sitter jag här en lördagsförmiddag, smålänning som jag är, och river ut rabattkuponger, när tanken slår mig som en stekpanna i huvudet;

Varför i all världen river du ut en rabattkupong på tio kronor på Burger King? När senast åt du på Burger King, Åsa? Hade du planerat att gå dit nu bara för att du får tio kronor rabatt på en meny över femtiofem kronor?
- Svar nej. Men den KAN ju vara bra att ha, eller hur? Om lusten liksom skulle falla på. Om jag skulle få ett sådant Burger King-begär.

Har jag någonsin fått ett sådant begär förut?
- Svar nej. Men man vet ju aldrig. Det sägs ju att man ska blicka frammåt istället för bakåt. Det betyder att man måste vara förutseende.

Men om vi nu släppet denna Burger King-rabatt och går vidare till nästa: femton kronor rabatt på antingen en styck valfri Bigpack Findus Minicalzone, Findus Pizzabulle Original eller Findus Pizzabulle Spicy Tomato. Värsta bra. Eller?

Har jag någonsin köpt några av dessa produkter eller liknande förut?
- Nu är vi där igen! Blicka frammåt! Man måste våga sina vyer! Det kanske är jättegott. Eller inte.

Nästa: Gå två för en på Laserdome!

Jag har aldrig varit på Laserdome förut, varför skulle jag gå nu för?
- Ett promotiontrick, och jag faller som en fura för det. Det kan väl vara nördigt roligt att testa nån gång. Och nu behöver jag ju inte gå själv heller eftersom det är två för en!

Nästa är en good one: Handla för mer än femhundra kronor på Levi's store och få hundra kronor rabatt. Den behöver jag inte ens argumentera emot, för den är så bra att den är värd att hängas upp på kylskåpet.

Värsta bra grejorna. Sa jag att jag är smålänning?

Syndaflod

Himlen har öppnat sig, ner faller....syndafloden...och bort spolas Åsa! Man vet att det är en syndaflod då spårvagnarna i princip flyter fram och paraplyförsäljningen går upp med 94 procent. Jag trotsade regnet och knatade ut längs Göteborgs blöta och kalla gator. Höstrusket verkligen kryper under skinnet. Men det är enda sättet att få ordning på sina tankar, organisera, göra listor, tänka på vad det egentligen är jag vill. Jag stod som djupast försjunken i mina tankar då jag väntade på spårvagnen. Jag hörde verkligen inte sirenerna från brandbilarna som kom precis åt mitt håll innan det var för sent och....SPLASH! Jahapp. På någon hundradels sekund gick jag från att vara lagom regnblöt till att bli dyblöt. Mitt redan dåliga humör blev inte mycket bättre av denna händelse och jag bestämde mig snabbt för att gå och köpa det där bältet som jag så många gånger tittat på men aldrig köpt, bara för att jag skulle "unna mig något" (jag är bra på det där att unna mig saker). Inne i affären går jag och botaniserar bland bälten en sista gång innan jag väljer.
- Hej! Kan jag hjälpa dig med något?
Från ingenstans dyker det upp ett butiksbiträde. Det är något visst med butiksbiträden, de liksom smyger sig på och överraskar kunden med ett käckt tonläge och övertrevligt leende. Men det här var ett äkta tonläge och ett äkta leende. Han säger lite lättsamt
- Jag kunde inte låta bli att märka vilka snygga jeans du har, vad är det för några?
I detta nu önskade jag att det var ett par dyra jeans av ett status-märke. Det är det inte. Men jag kvittrar i alla fall Tack! och köper skärpet med ett leende på läpparna. Jag har aldrig fått den komplimangen innan. Det var vänligt av honom och gjorde mig en aning bättre till mods.

Hattifnattande

Jag förstår egentligen inte varifrån mitt hattifnattande humör kommer. Kanske är det sjukdomen som flyter i mina ådror och som kroppen uppenbarligen inte orkar slåss mot. Kanske är det den regntyngda himmel som släpper stora regndroppar på Göteborg. Kanske är det något helt annat. Hattifnatt-humör it is. And it looks like it's here to stay. Himla skit. Jag sitter i soffan och blickar ut mot den stora oxeln som växer precis utanför. När kastvinden slår till ser det ut att göra ont på löven. Det är i detta nu som man tänker; Jag ska INTE gå utanför dörren idag. Vinden kommer blåsa omkull mig och det kommer göra ont. Men jag måste nog. Jag har ingen som helst mat hemma, såvida jag inte vill äta spaghetti och ingenting annat. Jag får helt enkelt ta risken att bli omkullblåst och bada på den kalla asfalten. För äta bör man annars dör man.

Personalfesten går säkerligen av stapeln för de som trotsar regn och rusk till förmån för en gratisfylla. För mig finns inte detta alternativ i min värld. Hellre sitter jag hemma med en kopp äckligt te och låtsas att det är mysigt här framför tv:n i min ensamhet. Men så är det fin fin fest med pärlorna i mitt liv. Jag har lovat att sno ihop en diskfri efterrätt. Det ska nog kunna fixas. Men jag vet inte om jag vågar gå dit med mitt hattifnatt-humör. Det kanske smittar tillsammans med min sjuka.

Himla hattifnatt-humör.

Hemtentapepp

Work it, make it, do it, make us harder, better, faster, STRONGER!

Hemtentapepp med Kanye West.

Att skriva hemtenta

Jag har barrikerat mig i soffan under en filt och nerbäddad bland en massa kuddar. Framför mig på bordet ligger huller om buller "bra-att-ha-tillhands-grejor". Det är nötter, biscotti-kakor, en tillbringare med saft och tillhörande glas, pennor, papper, block, mobil, vanlig telefon, pappersnäsdukar och diverse nyttiga böcker.

Nu ska jag slakta min hemtenta big time.

Jag står först på listan, listan med tillfälligt fel

Att ringa formella samtal med förstörda stämband är lagom roligt. Men så finns det dem man pratar med som är sådär "hyvens" och placerar en först i listor och såntdär, trots att man egentligen var nummer tvåhundratjugosju i kön. Då blir man glad! You made my day, Lars!

Men sen finns det de formella samtalen som man blir tokig på. T ex samtal med CSN. "Tillfälligt fel, var god ring senare". Hata CSN. Så är det bara.

Spårvagnsnap

Igår var jag trött. Så trött att jag faktiskt somnade på spårvagnen i rusningstrafiken klockan 18. Jag kände att muskulaturen i nacken slappnade av och att huvudet ett flertal gånger nickade till. Till slut kunde jag inget annat än att ge efter. Jag vaknade lagom till jag skulle gå av. Ett effektivt sätt att powernapa då man ändå inte gör något bättre av tiden då man tar sig fram genom det Göteborska landskapet. Folk skrattade säkert. Det brukar de göra åt mig.

Jag bjuder på det. Skönt att sova var det i alla fall.

Sockersöndag

Idag är det söndag, men inte vilken söndag som helst. Idag är det en mycket bra söndag, till skillnad från hur söndagarna brukar vara. Förra söndagen var också väldigt bra, så kanske kan man göra det till tradition att ha bra söndagar istället för halvdåliga. Jag har en hel lista med saker att göra och helst av allt ska jag läsa ut fyra kursböcker och hinna skriva hemtenta på det, samtidigt som jag ska kurera mina sjukdomar. Det fixar sig.

Allt ordnar sig med lite socker på. Och speciellt när man får socker levererat med tågtransport från de södra delarna av Sverige. Jag har hört att det är av allra bästa kvalitet och fungerar för allt!

Lördagsidioti

Ni som känner mig skulle viska i mitt öra och säga "vilken idiot du är, Åsa". Kanske skulle ni till och med knäppa mig med fingrarna i mitt huvud och sucka högt och tydligt. Och jag skulle bara nicka och hålla med. För nu gör jag det igen. Nu förstör jag allt, och jag vet inte varför. Jag önskar jag kunde fungera annorlunda.

Lördagsäventyr

Att gå på kattutställning kan vara riktigt allmänbildande. Nu har jag exempelvis lärt mig se skillnad på en Helig Burma och en Raggdoll-kisse. Men någon katt att ta hem fick jag inte fatt i och inte fick jag klia någon bakom örat heller. Det var knappt att man fick titta på dem kändes det som. Något av en besvikelse. Men vi hade det trevligt ändå. Vi gick där och kikade i burarna, läste i vår broschyr om vad nummer 285 var för ras och vilken katt som hade det längsta och krångligaste namnet. Det är faschinerande att se hur kattburarna är inredda i diverse plysch- och sidenmaterial, allt matchar förstås och utanför sitter matte och dricker cider ur ett champangeglas i plast för att fira att livsnjutaren innanför gallret där har vunnit championat (eller vad det nu heter). Stjärnan själv sträcker ut sig på en röd kudde med spets på och får möjligvis en torrfoderfisk att gnaga på. Jag och drottning Silvia ska också skaffa katter och hänga på kattutställningar när vi blir gamla.

Vi åkte vilse med bussen hem. Vi gick efter den tanken att "alla bussar och vägar bär till Göteborg". Så var inte fallet och vi hamnade någonstans ut mot Borås och tjotahejti. Busschauffören gav oss en menande blick när vi nått slutstationen: ska inte ni gå av snart?? Men vi satt bara där tysta och låtsasläste våra kattbroschyrer och diskuterade huruvida Bengal-katter har ett bra temperament eller inte tills chauffören yttrade att den bussen vi sitter på ska tillbaka till garaget nu. Eh, okej. En och en halv timme senare var vi hemma på varsitt håll.

Det här med lördagsaktiviteter borde alla införa.

Lördagsaktivitet: Kattutställning!

För att kompensera min uteblivna Håkan-konsert är dagens lördagsaktivitet att gå på kattutställning. Tillsammans med Drottning Silvia ska vi knata iväg mot Mölndal om bara några minuter. Varken jag eller Silvia har varit på kattutställning förut, så det kan bli en mycket intressant upplevelse. Viss risk föreligger att vi båda kommer att kattnappa någon sötnos som står där på ett podium och blinkar med sina långa kattögonfransar. Men jag ska försöka att hålla fingrarna i styr. Men att försöka är inte samma sak som att lova.

Mjau.

Magiskt men tragiskt

Hela Göteborg dansar sig tokiga till Håkan på Liseberg just i detta nu. Och här sitter jag, ensam och miserabel en fredagkväll i min lilla håla i väggen. Himla skit. Jag kan inte låta bli att vara bitter. Men idag tog det bara tre timmar på akuten, mitt favoritsätt att spendera en fredagseftermiddag. Det var ändå ganska snabbt jobbat att få undan alla halta och lytta och håva in så mycket pengar som möjligt. Ja, jag vet att man inte borde klaga. Jag vet att den svenska sjukvården är bättre än mycket annat, men som fattig student svider det i plånboken att betala över fyrahundra kronor för ett ynka litet prov och en halvminuts bedömning av en läkare och en ask med konstiga piller.

Jag tänker gräva ner mig under min filt och tycka synd om mig nu.

Tvättintegritet

Jag började tycka om mina grannar. De gör liksom inte så mycket väsen av sig. Men nu är det FJÄRDE gången i rad som någon inkräktar på min tvättid. Det börjar bli lite smått irriterade. Men okej, who ever did it this time är ursäktad. De vek trots allt all min tvätt och la den i en prydlig hög ovanpå torktumlaren.

Delete

Det är nästan skrämmande enkelt att ändra eller radera personliga uppgifter som finns angivet på vissa webplatser. Nån måste ju helt enkelt ha lagt till ett mobilnummer som inte alls var mitt på eniro.se och hitta.se (det är ju ganska knas). Men det var bara att ringa till Enrio och säga "Hej, jag heter Åsa. Jag har inte alls och har aldrig haft detta mobilnummret, radera det tack!"

Ett rött paket med vita snören

Jag har pausat klart nu och är åter tillbaks i bloggandets vardag.

Jag satt på spårvagnen igår, lite sådär halvledsen, när en kvinna (jag överväger att kalla henne tant, men väljer ändå att ge henne vis värdighet genom att bli kallad kvinna istället) med stora shoppingkassar tryckte ner sig på sätet bredvid med en stor suck. En av kassarna välter och det trillar ut ett litet inslaget paket med snören och allt i mitt knä. Jag ler mot kvinnan bredvid, plockar upp paketet för att ge tillbaka det och säger:

- Nämen, inte skulle du behövt köpa något till mig!

Kvinnan, som inte sett att kassen hade vält och att paketet av misstag trillat ner i mitt knä, tror med all säkerhet att jag har försökt sno paketet och ser förskräckt ut. Det råder en tystnad i några olidligt långa sekunder (bör påpekas att jag fortfarande håller i paketet och ler fånigt mot henne). Kvinnans ögon svartnar och jag ser hur det börjar rycka i mungipan och jag inser snabbt att hon kommer spottande fräsa något oförskämt mot mig. Och mycket riktigt:

- Det är inte till dig fattar du väl! Man kan helt enkelt inte lita på NÅN här i världen!!

Hon rycker snabbt paketet ur handen på mig och byter med stor möda plats, precis som att hon trodde jag skulle sno varenda kasse hon hade kring benen. Man kan ju alltid hoppas att hon bara hade en dålig dag och att hon inte alltid är sådär nonchalant och tror det allra sämsta om folk.

Jag tyckte jag var rolig i alla fall.

Snart! Men inte nu.

Jag har bara tagit en liten paus. Kommer strax tillbaka med nya äventyr i mitt inre.

En fredag i Linné

Jag och Lisa har haft en grekisk hejdå-middag på "Lilla Tavernan". Med en bunke (notera att det var en bunke och ej en karaff) med vin. Vi åt tills vi nästan inte kunde stå på benen och sen så promenerade vi neråt Linnégatan i nattmörkret. Det var mysigt, nästan som i utlandet. Vi hamnade på Respket. Där de har fula stämplar som visar att man varit där. Vi drack "frangelico" med mjölk och något annat som jag glömt. Sedan drack vi något annat som jag också har glömt. Sedan gick vi på toaletten och diskuterade städning. En städkollega dök upp. Gud va annorlunda folk ser ut i civila kläder och inte i Stenablåsan. Vi har helt klart finare toaletter på Stena Line. För en sekund eller två funderade vi på om vi skulle säga det till vakterna, men vi behöll det, moget nog, för oss själva och fnissade åt att tvålkoppen minsann sitter bra mycket bättre till hands på Danicas toaletter. Säg mig, har jag blivit skadad nog av att jobba där?