Jag ger er: Ekologg.se

Gott folk. Klicka HÄR om ni vill se mitt projekt för 2010.

Det är i alla fall där ni kan hitta mig från och med nu. Vi ses där istället!

Gott nytt år!

Åsa

Projekt 2010

Jag smider planer inför mitt projekt 2010.

Snart mycket snart händer det grejer!

Att ha gåshud

Jag har frostskador på fingertopparna och örsnibbarna. Tårna har en drabbats av kronisk stelhet och i mina ögonfransar dinglar istappar.

Man skulle ju kunna tro att jag har jag varit full som en kastrull och däckat i en snödriva efter årets fest, men så kul har jag inte haft.

Det här är ett blogginlägg från den alternativa nordpolen. Och hade det inte varit för taigavintern som rasar här hade jag kallat det för mitt trivsamma hem. Badkaret är till bredden fyllt med husets varmaste vatten, ugnsluckan står öppen och gasen eldar upp sedlar, värmeljusen smälter på löpande band.

Det är nu 17 grader varmt här inne. Och här sitter jag med min halsfluss som sällskap.

Ain't no sunshine

Min mor skickade mig en text på mailen häromdagen.

Den jävla jävueln jävlas varenda jävla da
Ja jävlar vilket jävelskap, men jävlar säger ja.
Ja jävlas lika jävligt, ja jävlas jävla bra.
Å dig din jävla jävel ska själva jäveln ta.

"Alf Henriksson"

För så här ligger det till. Min hjärna verkar prompt ha ställt in sig på att hela denna dagen bara kommer att bli apdålig. Inte för att jag har någon anledning att tycka så. Tvärtom faktiskt. Men nu är det som det är och jag tänker banne mig sitta här på min träningsvärkande rumpa och sura resten av dagen. Emellanåt sneglar jag lite på mammas mail och tänker tankar i stil med "om jag tillåter mig att vara tolv år just nu så kanske jag kan beté mig vuxet om, säg en kvart?"

Tvåsamhet

När kärleken spirar och man verkligen gör VAD SOM HELST för sin partner. Om det så skulle gälla att peta i örat på den andra personen så gör man det, utan att varken rynka näsan eller tveka det minsta. För det, gott folk, är vad kärlek handlar om.

Eller inte.

Vi sitter i ett café, O och jag. Han pluggar och jag borde jobba. O har ätit frukost. Det har inte jag gjort. För, why oh why finns det caféer som inte tar kort?! Lite smått stenålder faktiskt. O hade bara kontanter till sig själv.

- Jag är hungrig. Och vill inte jobba.
- Jaha. O spelar oberörd.
- Alltså jättehungrig. Kan vi inte äta lunch lite tidigare?
- Vi måste vänta på E. O spelar fortfarande oberörd.
- Jaha...+ en ljudlig suck

Paus på någon evighetsminut.

- Men alltså, jag är VERKLIGEN jättekinkig!!
- Jag märker det. Hejdå. O spelar inte bara oberörd. Han ÄR oberörd. Och börjar lyssna på i-poden istället.

Livskrisen strikes again.

Mina vänner och jag har en löpande tråd på facebook där vi skriver saker och ting som faller in. Och som faller ut. Det här föll ut som en smäck.

Eventuellt så har jag valt fel karriär. Jag tror jag vill börja plugga igen. Till miljökommunikatör/informatör. Japp, helt klart det jag vill hålla på med. Vi hade en förmiddagskurs i presentationsteknik och jag kände hur jag riktigt bubblade inombords att få skaka om världen och få stå inför stora skaror och tala om för gemene man att nu bövelen gör vi slag i saken och tar vårt miljöansvar! Typ. Nu känner jag mig mest som en ynkling liten fluga på en vägg. En fluga som har lite större visioner än vad vingarna bär.

Ett tag, för sisådär 8-9 månader sedan, hade jag även allvarliga funderingar på att omskola mig till barnmorska. Planerna kan tyckas vara tagna ur intet, men jag vill bara påpeka att det här med livskriser kommer nog emellanåt. Sisådär varannan vecka eller så. Inget att ta på för stort allvar alltså.

Att vara tidsoptimist

Tänkte bara upplysa mina kära medmänniskor om att här snöar det minsann stora, vita, täta och ytterst deprimerande snöflingor.

Jag har ju inga vinterdäck för bövelen!

I min värld skulle det nämligen inte börja snöa förrän nästa vecka.

Att kurera själen

Men suck!
Så här blir det banne mig varevigaste år.
Man går runt och strosar i ett hav av alla världens färger, ignorerar det faktum att lövhavet snart förvandlas till en grötig, superhal sörja på marken.
Man mår ganska så skapligt av att ignorera liksom.
Och helt plötligt, out of the blue, så landar vardagen i något slags grått töcken men iskalla vindar som biter tag i mina ack så oförberedda kinder.

Det är således OK att trösta sig med glögg och lussekatter, jultidningar och julgodis.

Beröra, berörde, berörd

Det är torsdagkväll.

Här sitter jag med tända ljus, invirad i en filt och ihopkrupen i soffan.

Och lipar järnet till Rosa bandet-galen.

När man inser vitsen med en uppfinning

I en månad har det till och från varit frostbitna nätter.
Lika länge har jag till och från skrapat bilrutorna med en stekspade.
Någon gång testade jag även lyckan med ett matlådelock.
Vem behöver isskrapa liksom?
Efter att frenetiskt ha försökt gno med stekspaden imorse knatade jag iväg till macken och investerade i en isskrapa.

Det uppenbara

1. Det tog mig 24 år att inse att reflexer och gummistövlar är coolt.

2. Fil ska ätas med pepparkaksbitar i.

3. Vintertid är humbug.

Ville bara upplysa.