Söndagsångesten leker kurragömma och jag har inte brytt mig om att leta.
Det enda som tar emot något är att sätta sig i bilen och kasta sig ut i rusningstrafiken i morrn bitti.
Men blommorna i stugan behöver mig.
Jag kan se deras sloköra framför mig och jag får ett sting av dåligt samvete.
Och egentligen hoppas jag att mitt skrivbord drunknar i drivor med jobb.
För då känner jag mig lite saknad och behövd, efter två veckors sjukskrivning.
Mandellös och med en pillerburk smärtstillande styr jag åter kosan mot mitt saltstänkta bo.
Och återigen räddar jag världen från att gå under.
Som sagt. En ovanligt bra söndag.
Posts
No comments:
Post a Comment